pingstdagen: Det grekiska ordet för pingst, pentēkostẹ̄ (som betyder ”femtionde [dagen]”), används i de kristna grekiska skrifterna om det som kallas ”skördehögtiden” (2Mo 23:16) och ”veckohögtiden” (2Mo 34:22) i de hebreiska skrifterna. Den här högtiden inträffade i slutet av en sju veckor lång skördeperiod som började med kornskörden och avslutades med veteskörden. Pingsten firades den femtionde dagen efter den 16 nisan, den dag då den första kärven av kornskörden frambars som ett offer. (3Mo 23:15, 16) Enligt den judiska kalendern inföll pingsten den 6 sivan. (Se Tillägg B15.) Anvisningarna för hur den här högtiden skulle firas finns i 3Mo 23:15–21; 4Mo 28:26–31 och 5Mo 16:9–12. Under pingsten vallfärdade många judar och proselyter från avlägsna platser till Jerusalem. Tanken med högtiden var att uppmuntra till gästfrihet och omtänksamhet mot människor från alla samhällsställningar och bakgrunder – oavsett om de var fria, slavar, fattiga, faderlösa, änkor, leviter eller invandrare. (5Mo 16:10, 11) Med tanke på det var pingsten år 33 v.t. i Jerusalem ett ypperligt tillfälle för bildandet av den kristna församlingen, eftersom de kristna skulle vittna för alla människor om ”Guds storslagna gärningar”. (Apg 1:8; 2:11) Enligt judisk tradition infaller pingsten vid samma tid på året som lagen gavs vid berget Sinai och Israel blev Guds utvalda folk. Det var i början av den tredje månaden (sivan) som israeliterna samlades vid Sinai och mottog lagen. (2Mo 19:1) Precis som Mose blev använd som medlare för att föra in Israel i lagförbundet, förde Jesus Kristus nu som medlare för det andliga Israel in denna nya nation i det nya förbundet.

språk: Eller ”tungomål”. Ordagrant ”tungor”. I Bibeln kan det grekiska ordet glọ̄ssa syfta på tungan. (Mk 7:33; Lu 1:64; 16:24) Men det kan också användas bildligt och syfta på ett språk eller ett folk som talar ett visst språk. (Upp 5:9; 7:9; 13:7) Det här grekiska ordet förekommer i Apg 2:3, där det står att lärjungarna såg något som liknade ”eldslågor” (”tungor av eld”, fotnot). Dessa synliga ”tungor av eld” samt lärjungarnas förmåga att tala andra språk, eller tungomål, var två tydliga bevis på att den heliga anden hade utgjutits över dem.

språk: Eller ”tungomål”. Ordagrant ”tungor”. I Bibeln kan det grekiska ordet glọ̄ssa syfta på tungan. (Mk 7:33; Lu 1:64; 16:24) Men det kan också användas bildligt och syfta på ett språk eller ett folk som talar ett visst språk. (Upp 5:9; 7:9; 13:7) Det här grekiska ordet förekommer i Apg 2:3, där det står att lärjungarna såg något som liknade ”eldslågor” (”tungor av eld”, fotnot). Dessa synliga ”tungor av eld” samt lärjungarnas förmåga att tala andra språk, eller tungomål, var två tydliga bevis på att den heliga anden hade utgjutits över dem.

våra modersmål: Ordagrant ”vårt eget språk som vi föddes med”. Här förekommer det grekiska ordet diạlektos, och det avser ett språk. (Se studienot till Apg 2:4.) Många av dem som hörde lärjungarna kan ha talat ett internationellt språk, t.ex. grekiska. Men eftersom de var ”hängivna judar” kan de också ha förstått den hebreiska som talades vid gudstjänsterna i templet i Jerusalem. (Apg 2:5) Men deras uppmärksamhet fångades när de hörde de goda nyheterna på sina modersmål.

provinsen Asia: Se Ordförklaringar under ”Asia”.

omvända någon: Eller ”göra en proselyt”. Det grekiska ordet prosẹ̄lytos betecknar en icke-jude som har konverterat till judendomen och, om det var en man, blivit omskuren.

proselyter: Se studienot till Mt 23:15.

vin: Eller ”sött (nytt) vin”. Detta är enda gången det grekiska ordet gleukos förekommer i de kristna grekiska skrifterna, och det syftar på sött, nytt vin som inte har jäst färdigt.

tredje timmen på dagen: Dvs. ca kl. 9. Under det första århundradet började dagen vid soluppgången, omkring kl. 6, och judarna delade sedan in dagen i 12 timmar. (Joh 11:9) Den tredje timmen motsvarade alltså omkring kl. 9, den sjätte omkring kl. 12 och den nionde omkring kl. 15. Eftersom man inte kunde mäta tiden exakt angav man ofta bara den ungefärliga tiden för en händelse. (Joh 1:39; 4:6; 19:14; Apg 10:3, 9)

alla människor: Eller ”allt kött”, ”hela mänskligheten”. Det grekiska uttrycket för ”alla människor” förekommer även i Lu 3:6, som är ett citat från Jes 40:5, och där används ett hebreiskt uttryck som betyder samma sak. (Jämför studienot till Joh 1:14.)

alla slags människor: Jesus säger att han ska dra alla slags människor till sig, oavsett deras nationalitet, etniska bakgrund eller ekonomiska status. (Apg 10:34, 35; Upp 7:9, 10; se studienot till Joh 6:44.) Det är värt att lägga märke till att några ”greker” som tillbad i templet vid det här tillfället ville träffa Jesus. (Se studienot till Joh 12:20.) Många översättningar återger det grekiska ordet pas (”alla”) på ett sätt så att det verkar som att varenda människa till slut kommer att dras till Jesus. Men den tanken stämmer inte med det som sägs i Bibeln i övrigt. (Ps 145:20; Mt 7:13; Lu 2:34; 2Th 1:9) Det grekiska ordet betyder ordagrant ”alla” (Rom 5:12), men det kan också betyda ”alla slags” (Apg 10:12) eller ”allt sätt”, ”allt möjligt” (Mt 5:11; Bibel 2000, Svenska Folkbibeln). Många översättningar använder sådana återgivningar som ”alla slags”, ”alla slag” i dessa verser. (Joh 1:7; 1Ti 2:4)

Visa att du är en profet ... Vem var det som slog dig?: Här menar inte Jesus motståndare att han ska komma med förutsägelser om framtiden, utan att han med mirakulös hjälp ska berätta vem som slog honom. Parallellskildringarna i Mk 14:65 och Lu 22:64 visar att Jesus motståndare täckte över hans ansikte, så när de uppmanade Jesus att berätta vem som hade slagit honom var det alltså ett sätt för dem att håna honom.

Visa att du är en profet!: Här menar inte Jesus motståndare att han ska komma med förutsägelser om framtiden, utan snarare att han ska använda sig av övernaturliga förmågor. Sammanhanget visar att Jesus motståndare hade täckt över hans ansikte, och parallellskildringen i Mt 26:68 visar vad de menade med sin uppmaning: ”Visa att du är en profet, du Messias! Vem var det som slog dig?” De utmanade alltså Jesus, som stod där med förbundna ögon, att berätta vem som hade slagit honom. (Se studienoter till Mt 26:68; Lu 22:64.)

Visa att du är en profet!: Här menar inte Jesus motståndare att han ska komma med förutsägelser om framtiden, utan snarare att han ska använda sig av övernaturliga förmågor. Sammanhanget visar att Jesus motståndare hade täckt över hans ansikte. De utmanade alltså Jesus, som stod där med förbundna ögon, att berätta vem som hade slagit honom. (Se studienot till Mt 26:68.)

äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mt 21:23; 26:3, 47, 57; 27:1, 41; 28:12; se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)

i de sista dagarna: När Petrus citerar från Joels profetia använder han under inspiration uttrycket ”i de sista dagarna” i stället för ”efter detta”, som används i den hebreiska grundtexten och i Septuaginta. (Joel 2:28 [3:1, LXX]) Joels profetia uppfylldes när den heliga anden utgöts vid pingsten. När Petrus använde uttrycket ”i de sista dagarna” visade han alltså att en speciell tidsperiod hade börjat och att den skulle kulminera i ”Jehovas stora och glansfulla dag”. I det här fallet skulle Jehovas dag tydligtvis innebära slutet för ”de sista dagarna”. (Apg 2:20) Petrus talade till judar och judiska proselyter, så hans inspirerade ord måste ha fått en första uppfyllelse som inbegrep dem. Det han sa visade tydligtvis att judarna levde ”i de sista dagarna” för den världsordning som hade sitt centrum för tillbedjan i Jerusalem. Vid ett tidigare tillfälle hade Jesus förutsagt att Jerusalem och templet skulle ödeläggas. (Lu 19:41–44; 21:5, 6) Det inträffade år 70 v.t.

min ande: Det grekiska ordet pneuma syftar här på Guds heliga ande, eller verksamma kraft. I Joel 2:28, som citeras här, används det motsvarande hebreiska ordet rụach. Både det hebreiska och det grekiska ordet avser något som är osynligt för människoögat och som vittnar om kraft i rörelse. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.)

alla slags människor: Ordagrant ”allt kött”. När det grekiska ordet sarx (”kött”) används om levande människor syftar uttrycket ”allt kött” vanligtvis på alla människor eller hela mänskligheten. (Se studienot till Joh 17:2.) Men i det här sammanhanget har det grekiska uttrycket ”allt kött” en snävare betydelse. Gud utgöt inte sin ande över alla människor på jorden och inte heller över alla människor i Israel, så uttrycket syftar inte på alla människor utan undantag. I stället syftar uttrycket här på alla slags människor. Gud utgöt helig ande över söner och döttrar, unga män och gamla män, slavar och slavinnor, dvs. alla slags människor. (Apg 2:17, 18) Det grekiska ordet för ”alla” (pas) används på ett liknande sätt i 1Ti 2:3, 4, där det sägs att Guds vilja är att ”alla slags människor ska bli räddade”. (Se studienot till Joh 12:32.)

profetera: Det grekiska ordet profēteuō betyder ordagrant ”tala fram”. I Bibeln används det ofta om att tillkännage ett budskap från Gud. Det innefattar ofta förutsägelser om framtiden, men grundbetydelsen av ordet har inget med det att göra. Det grekiska ordet kan också syfta på att förstå något med hjälp av en uppenbarelse från Gud. (Se studienoter till Mt 26:68; Mk 14:65; Lu 22:64.) I det här sammanhanget var det helig ande som fick några att profetera. De berättade om allt det storslagna som Jehova hade gjort och skulle göra, och därigenom agerade de som Guds språkrör. (Apg 2:11) Det hebreiska ordet för ”profetera” har en liknande innebörd. I till exempel 2Mo 7:1 kallas Aron för Moses ”profet”. Detta innebar inte att han skulle förutsäga framtiden, utan att han skulle vara Moses språkrör.

gamla män: Eller ”äldre män”, ”äldste”. Här används det grekiska ordet presbỵteros troligen om män som hade uppnått hög ålder och ställs i kontrast till de ”unga män” som nämns tidigare i versen. I andra sammanhang syftar samma ord ofta på män som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. (Apg 4:5; 11:30; 14:23; 15:2; 20:17; se studienot till Mt 16:21.)

göra underverk: Eller ”ge förebud”. I de kristna grekiska skrifterna används det grekiska ordet tẹras alltid tillsammans med sēmeion (”tecken”), och båda orden står i plural. (Mt 24:24; Joh 4:48; Apg 7:36; 14:3; 15:12; 2Kor 12:12) I sin grundbetydelse syftar ordet tẹras på vad som helst som väcker förundran eller vördnad. När ordet tydligt syftar på något som ska hända i framtiden förekommer den alternativa lydelsen ”förebud” i en studienot.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Joel 2:31, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Joel 2:32, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

från Nasaret: Eller ”nasarén”. Benämningen ”nasaré” användes om Jesus och senare även om hans efterföljare. (Apg 24:5) Många judar hette Jesus, och därför var det vanligt att man lade till något för att veta vem man syftade på. På Bibelns tid var det vanligt att man associerade människor med platsen de kom ifrån. (2Sa 3:2, 3; 17:27; 23:25–39; Nah 1:1; Apg 13:1; 21:29) Jesus växte upp i Nasaret i Galileen och bodde där större delen av sitt liv, så det var naturligt att man identifierade honom med hjälp av namnet på denna stad. Jesus blev kallad ”Jesus från Nasaret” av flera olika personer och i olika situationer. (Mk 1:23, 24; 10:46, 47; 14:66–69; 16:5, 6; Lu 24:13–19; Joh 18:1–7) Jesus godtog och använde själv detta namn. (Joh 18:5–8; Apg 22:6–8) På skylten som Pilatus lät sätta upp på tortyrpålen stod det på hebreiska, latin och grekiska: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.” (Joh 19:19, 20) Från och med pingsten år 33 v.t. blev Jesus ofta omnämnd som ”nasarén” eller ”Jesus från Nasaret” av apostlarna och andra. (Apg 2:22; 3:6; 4:10; 6:14; 10:38; 26:9; se också studienot till Mt 2:23.)

göra underverk: Eller ”ge förebud”. I de kristna grekiska skrifterna används det grekiska ordet tẹras alltid tillsammans med sēmeion (”tecken”), och båda orden står i plural. (Mt 24:24; Joh 4:48; Apg 7:36; 14:3; 15:12; 2Kor 12:12) I sin grundbetydelse syftar ordet tẹras på vad som helst som väcker förundran eller vördnad. När ordet tydligt syftar på något som ska hända i framtiden förekommer den alternativa lydelsen ”förebud” i en studienot.

från Nasaret: Se studienot till Mk 10:47.

underverk: Eller ”förebud”. De underverk som Gud fick Jesus att utföra bevisade att han var sänd av Gud. När Jesus botade och uppväckte människor visade han vad han ska göra i en större skala i framtiden. (Se studienot till Apg 2:19.)

allt vad Gud har beslutat: Eller ”vad som är Guds vilja (avsikt)”. Syftar här på allt som Gud har för avsikt att göra med hjälp av sitt rike, däribland allt som han har beslutat är nödvändigt för räddning. (Apg 20:25) Det grekiska ordet boulẹ̄ återges med ”vilja [eller ”vägledning”, fotnot]” i Lu 7:30 och med ”avsikt [eller ”beslut”, fotnot]” i Heb 6:17.

precis som Gud hade bestämt och kände till på förhand: Eller ”enligt Guds vilja och förutvetande”. Det grekiska ordet för ”vilja” (boulẹ̄) återges med ”vilja [eller ”vägledning”, fotnot]” i Lu 7:30 och med ”avsikt [eller ”beslut”, fotnot]” i Heb 6:17. (Se studienot till Apg 20:27.)

mycket lidande: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”förlossningsvärkar” och syftar på den intensiva smärtan vid en förlossning. Här syftar ordet på lidande, smärta och vånda i allmänhet, men det skulle också kunna betyda att problemen och lidandet, i likhet med förlossningsvärkar, kommer att tillta i omfattning, intensitet och varaktighet under tiden före den stora prövningen som nämns i Mt 24:21.

dödens grepp: Ordagrant ”dödens våndor”. Bibeln säger tydligt att man inte är vid medvetande eller kan känna smärta när man har dött (Ps 146:4; Pre 9:5, 10), men här säger den grekiska texten att döden orsakar ”våndor”. Den här ordalydelsen användes förmodligen eftersom döden ofta beskrivs som något smärtsamt och bittert. (1Sa 15:32, fotnot; Ps 55:4; Pre 7:26) Beskrivningen är lämplig eftersom man ofta har ont innan man dör (Ps 73:4, 5), men också för att dödens förlamande grepp tar ifrån en människa all frihet och lamslår henne (Ps 6:5; 88:10). Det är förmodligen i den betydelsen som Jesus uppståndelse befriade honom från ”dödens våndor”; han blev befriad ur dödens kvalfulla och förlamande grepp. Det grekiska ordet ōdịn, som här kan återges med ”grepp” eller ”våndor”, används några gånger om födslovåndor (1Th 5:3), men det kan också användas mer generellt om lidande, smärta, olycka eller nöd. (Se studienot till Mt 24:8.) Uttrycket ”dödens våndor” förekommer i Septuaginta i 2Sa 22:6 och Ps 18:4 (17:5, LXX), och där står det i den hebreiska masoretiska texten ”gravens rep” och ”dödens rep”. I gamla hebreiska handskrifter, som inte innehåller några vokaler, skrivs intressant nog det hebreiska ordet för ”rep” (chẹvel) med samma konsonanter som det hebreiska ordet för ”vånda”. Det kan förklara återgivningen i Septuaginta. Hur som helst förmedlar uttrycken ”dödens våndor” och ”dödens rep” samma tanke, nämligen att döden är något smärtsamt och bittert.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 16:8, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

jag ska leva: Ordagrant ”mitt kött ska bo”. Petrus introducerade detta citat från Ps 16 genom att säga ”David säger ju om honom”, dvs. Messias, Jesus. (Apg 2:25) I den här versen (Apg 2:26) och i Ps 16:9 använder den grekiska och den hebreiska texten ordet ”kött”, vilket kan syfta på en människas kropp eller personen själv. Även om Jesus visste att han skulle avrättas och ge sitt liv som ett lösenoffer levde han i hoppet. Han visste att hans Far skulle uppväcka honom, att hans offer skulle utgöra en lösen för mänskligheten och att hans kropp inte skulle förmultna. (Apg 2:27, 31)

mig: Eller ”min själ”. I detta citat från Ps 16:10 används det grekiska ordet psychẹ̄ för att återge det hebreiska ordet nẹfesh, och båda dessa ord har i tidigare utgåvor av Nya världens översättning återgetts med ”själ”. David skrev denna psalm och tillämpade ordet ”själ” på sig själv. När Petrus förkunnade om Kristus uppståndelse för judarna på pingstdagen tillämpade han denna psalm på Jesus. (Apg 2:24, 25; se Ordförklaringar under ”Själ” och Tillägg A2.)

graven: Eller ”Hades”. Det grekiska ordet haidēs, som möjligen betyder ”den osynliga platsen”, förekommer tio gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Se Mt 11:23; 16:18; Lu 10:15; 16:23; Apg 2:27, 31; Upp 1:18; 6:8; 20:13, 14.) I den här versen citeras Ps 16:10, och där förekommer det motsvarande hebreiska ordet ”Sheol”, som också återges med ”graven”. I Septuaginta översätts det hebreiska ordet ”Sheol” vanligtvis med det grekiska ordet ”Hades”. I Bibeln syftar båda orden på den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Andra ord används för att beskriva en bokstavlig grav. Vissa översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8, 11, 12, 14–18, 22} i Tillägg C4) använder ordet ”Sheol” här. (Se Tillägg A2.)

nära dig: Ordagrant ”med (inför) ditt ansikte”. I det här citatet från Ps 16:11 återges den hebreiska lydelsen ordagrant i den grekiska texten. Det hebreiska uttrycket ”med någons ansikte” är ett idiom som betyder ”i någons närhet”.

Gud: I tillgängliga grekiska handskrifter används här ordet Theọs (”Gud”). Men det är värt att lägga märke till att tetragrammet används här i vissa översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8, 10} i Tillägg C4).

en av hans avkomlingar: Gud lovade David att en av hans avkomlingar skulle vara den messianska ”avkomma” som det talas om i 1Mo 3:15. (2Sa 7:12, 13; Ps 89:3, 4; 132:11) Det här löftet gick i uppfyllelse eftersom både Jesus mor och adoptivfar var avkomlingar till kung David. Det grekiska uttryck som har återgetts med ”avkomling” kommer från ett hebreiskt idiom som ordagrant betyder ”hans länds frukt”. Den del av kroppen som i Bibelns språkbruk kallas ”länd”, dvs. höftpartiet, innefattar fortplantningsorganen. (1Mo 35:11, fotnot; 1Ku 8:19, fotnot) Barn omnämns också med sådana uttryck som ”livmoderns frukt” och andra uttryck där ordet ”frukt” ingår. (1Mo 30:2, fotnot; 5Mo 7:13, fotnot; Ps 127:3, fotnot; Klag 2:20, fotnot)

graven: Eller ”Hades”. Det grekiska ordet haidēs, som möjligen betyder ”den osynliga platsen”, förekommer tio gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Se Mt 11:23; 16:18; Lu 10:15; 16:23; Apg 2:27, 31; Upp 1:18; 6:8; 20:13, 14.) I den här versen citeras Ps 16:10, och där förekommer det motsvarande hebreiska ordet ”Sheol”, som också återges med ”graven”. I Septuaginta översätts det hebreiska ordet ”Sheol” vanligtvis med det grekiska ordet ”Hades”. I Bibeln syftar båda orden på den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Andra ord används för att beskriva en bokstavlig grav. Vissa översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J^{7, 8, 11, 12, 14–18, 22} i Tillägg C4) använder ordet ”Sheol” här. (Se Tillägg A2.)

graven: Eller ”Hades”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. (Se studienot till Apg 2:27 och Ordförklaringar.)

hans kropp inte skulle förmultna: Eller ”hans kropp inte skulle se förgängelse”. Jehova tillät inte att Jesus kropp förmultnade, som Moses och Davids kroppar hade gjort, två män som förebildade Kristus. (5Mo 34:5, 6; Apg 2:27; 13:35, 36) För att Jesus skulle kunna vara ”den siste Adam” (1Kor 15:45) och ”en motsvarande lösen” för alla människor (1Ti 2:5, 6; Mt 20:28) måste hans fysiska kropp vara en riktig människokropp. Den behövde vara fullkomlig, för den skulle frambäras åt Jehova Gud som priset för att köpa tillbaka det Adam hade förlorat. (Heb 9:14; 1Pe 1:18, 19) Ingen av Adams ofullkomliga avkomlingar kunde betala lösenpriset. (Ps 49:7–9) Maria blev därför inte gravid med Jesus på det vanliga sättet. Jesus sa till sin Far, tydligtvis när han blev döpt: ”Du [gav] mig en kropp”, dvs. Jesus fullkomliga människokropp som han skulle ge som ett offer. (Heb 10:5) När lärjungarna kom till Jesus grav upptäckte de att hans kropp hade försvunnit, men de hittade linnebindlarna som kroppen hade varit insvept i. Jehova avlägsnade tydligtvis sin älskade sons fysiska kropp innan den började förmultna. (Lu 24:3–6; Joh 20:2–9)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Ps 110:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). Men som det förklaras i Tillägg A5 använder de flesta bibelöversättningar inte Guds namn i det som brukar kallas Nya testamentet, inte ens i citat från de hebreiska skrifterna. Men det är värt att lägga märke till att i några utgåvor av King James Version från 1600-talet står ”HERREN” skrivet med stora bokstäver i den här och i tre andra verser i de kristna grekiska skrifterna där Ps 110:1 citeras. (Mt 22:44; Mk 12:36; Lu 20:42) Det tillvägagångssättet följdes även i senare utgåvor. I de hebreiska skrifterna i King James Version skriver man ”HERREN” med stora bokstäver för att visa var Guds namn står i den hebreiska grundtexten. Men översättarna skrev även ”HERREN” med stora bokstäver i vissa verser i de kristna grekiska skrifterna och visar därigenom att de menar att det är Jehova det handlar om. Det är också intressant att lägga märke till att i New King James Version, som började ges ut 1979, står ”HERREN” med stora bokstäver alla gånger som det representerar Guds namn i citat från de hebreiska skrifterna. (Se Tillägg C.)

avrätta ... på en påle: Eller ”fästa ... vid en påle (stolpe)”. Det här är den första av över 40 förekomster av det grekiska verbet staurọō i de kristna grekiska skrifterna. Det här verbet är besläktat med substantivet staurọs, som återges med ”tortyrpåle”. (Se studienoter till Mt 10:38; 16:24; 27:32 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.) Verbet används i Septuaginta i Est 7:9, där man ger en befallning om att hänga upp Haman på en påle som var mer än 20 m hög. På klassisk grekiska betyder detta verb ”omge med pålar”, ”uppföra en palissad”.

avrättade på pålen: Eller ”fäste vid en påle (stolpe)”. (Se studienot till Mt 20:19 och Ordförklaringar under ”Påle” och ”Tortyrpåle”.)

att folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne: Ordagrant ”sinnesändringens dop”. Dop tvättade inte bort synder. Men de som blev döpta av Johannes visade offentligt att de ångrade sina synder mot lagen och att de var beslutna att ändra sitt uppförande. Denna ångerfulla inställning bidrog till att leda dem till Kristus. (Gal 3:24) Därigenom förberedde Johannes folket på att se den räddning som Gud hade tillhandahållit. (Lu 3:3–6; se studienoter till Mt 3:2, 8, 11 och Ordförklaringar under ”Dop, döpa” och ”Ånger”.)

Handla i så fall på ett sätt som visar att ni har ändrat er: Eller ”Frambringa i så fall frukt som motsvarar sinnesändringen”. Detta syftar på handlingar och andra synliga bevis som gjorde det uppenbart att de som lyssnade på Johannes hade ändrat tänkesätt och inställning. (Lu 3:8; Apg 26:20; se studienoter till Mt 3:2, 11 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

ändrat er: Eller ”ändrat sinne”. (Se studienoter till Mt 3:2, 8 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

Ångra er: Det grekiska ordet metanoẹō som används här kan ordagrant återges med ”ändra sinne”, och det syftar på en förändring av tänkesätt, inställning eller föresats. Tidigare hade Johannes döparen predikat att ”folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne”. (Se studienot till Mk 1:4.) Det här dopet inbegrep att de ångrade att de inte hade hållit den mosaiska lagen, och denna ångerfulla inställning bidrog till att göra Guds folk redo för det som skulle komma. (Mk 1:2–4) Men Petrus framhöll här att Guds folk behövde ångra sig och bli döpta i Jesus Kristus namn så att deras synder kunde bli förlåtna, vilket var helt i linje med Jesus befallning i Mt 28:19. Eftersom judarna hade förkastat Jesus som Messias, behövde de nu ångra sig och tro på honom för att kunna få Guds förlåtelse. De kunde visa sådan tro offentligt genom att bli nedsänkta i vatten i Jesus Kristus namn. Detta skulle vara ett synligt bevis på att de hade överlämnat sig åt Gud genom Kristus. (Se studienoter till Mt 3:8, 11 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

Jehova: I tillgängliga grekiska handskrifter står det här ”Herre” (grekiska: Kỵrios). Men som det förklaras i Tillägg C finns det flera skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. Apg 2:33–38 visar att löftet som Petrus nämner i den här versen syftar på det som sägs i Joel 2:28–32 om att helig ande skulle utgjutas. Frasen alla som Jehova, vår Gud, drar till sig verkar därför anknyta till orden i slutet av Joel 2:32. I den hebreiska texten används Guds namn tre gånger i Joel 2:32, och det visar klart och tydligt att det är Jehova som kallar, eller drar, människor. (Se Tillägg C3 introduktion; Apg 2:39.)

lärjungar: Eller ”själar”. Det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”, syftar här på en levande människa. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

äta: Ordagrant ”bryta bröd”. Bröd var en basvara i Mellanöstern på den tiden, och därför kom uttrycket ”bryta bröd” att beteckna att äta i allmänhet. Bröden var oftast platta och spröda, och man brukade inte skära brödet med kniv, utan bryta det. Att bryta bröd innan man åt var därför vanligt och något Jesus gjorde många gånger. (Se studienot till Mt 14:19; se också Mt 15:36; Lu 24:30.) När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid tog han ett bröd och bröt det. Eftersom det var så man brukade dela ett bröd finns det ingen symbolik i att Jesus bröt brödet. (Se studienot till Mt 26:26.) En del menar att detta uttryck syftar på Herrens kvällsmåltid när det förekommer på vissa ställen i Apostlagärningarna. (Apg 2:42, 46; 20:7, 11) Men varje gång Herrens kvällsmåltid nämns i Bibeln sägs det inte bara att man bröt bröd, utan också att man drack vin ur en bägare. (Mt 26:26–28; Mk 14:22–25; Lu 22:19, 20; 1Kor 10:16–21; 11:23–26) Dessa två handlingar är lika viktiga. Så när det talas om att bryta bröd utan att det nämns något om att dricka ur en bägare, syftar det inte på Herrens kvällsmåltid utan på en helt vanlig måltid. Det finns dessutom ingenting som visar att Jesus ville att man skulle fira högtiden till minne av hans död oftare än den högtid den ersatte, nämligen påsken, som bara firades en gång om året.

att träffas: Eller ”att dela med varandra”. Det grekiska ordet koinōnịa betyder i grund och botten ”det att dela med andra”, ”det att ha något gemensamt”. Paulus använde detta ord flera gånger i sina brev. (1Kor 1:9; 10:16; 2Kor 6:14; 13:14) Sammanhanget visar här att detta inte syftar på flyktig bekantskap, utan på nära vänskap.

att äta: Ordagrant ”brytandet av brödet”. (Se studienot till Apg 20:7.)

göra underverk: Eller ”ge förebud”. I de kristna grekiska skrifterna används det grekiska ordet tẹras alltid tillsammans med sēmeion (”tecken”), och båda orden står i plural. (Mt 24:24; Joh 4:48; Apg 7:36; 14:3; 15:12; 2Kor 12:12) I sin grundbetydelse syftar ordet tẹras på vad som helst som väcker förundran eller vördnad. När ordet tydligt syftar på något som ska hända i framtiden förekommer den alternativa lydelsen ”förebud” i en studienot.

underverk: Eller ”ge många förebud”. (Se studienot till Apg 2:19.)

alla: Eller ”varje själ”. Det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”, syftar här på en levande människa. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

från hus till hus: Detta är en återgivning av det grekiska uttrycket kat’ oikon, som ordagrant betyder ”[hus] efter hus (husvis)”. Flera lexikon och kommentatorer säger att den grekiska prepositionen katạ kan användas distributivt. I ett lexikon står det till exempel att detta uttryck syftar på ”ställen betraktade serievis, i distributiv användning ... från hus till hus”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature) I ett annat uppslagsverk sägs det att prepositionen katạ används ”distributivt (Apg 2:46; 5:42: ... hus till hus/i [de enskilda] hemmen”. (Exegetical Dictionary of the New Testament, utgiven av Horst Balz och Gerhard Schneider) Bibelkännaren R.C.H. Lenski gav följande förklaring: ”Inte för ett ögonblick upphörde apostlarna med sitt heliga arbete. ’Varje dag’ fortsatte de, och de gjorde det öppet ’i templet’, där Sanhedrin och tempelpolisen kunde se och höra dem, och naturligtvis också κατ’ οἴκον, som ska förstås distributivt, ’från hus till hus’, och inte bara adverbiellt, ’hemma’, ’i huset’.” (The Interpretation of the Acts of the Apostles, 1961) Dessa källor stöder uppfattningen att lärjungarna predikade i det ena huset efter det andra. Prepositionen katạ används på ett liknande sätt i Lu 8:1, där det sägs att Jesus predikade ”från stad till stad och från by till by”. Denna metod, att försöka nå människor genom att gå direkt till deras hem, fick fantastiska resultat. (Apg 6:7; jämför Apg 4:16, 17; 5:28.)

från hus till hus: Eller ”i olika hem”. Sammanhanget visar att Paulus hade besökt dessa män i deras hem för att undervisa dem om att de behövde ”ångra sig, vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus”. (Apg 20:21) Han kan därför inte bara ha syftat på sällskapliga eller uppmuntrande besök hos dem sedan de hade blivit troende, eftersom de då redan hade vänt om och trodde på Jesus. Doktor A.T. Robertson ger följande kommentar till Apg 20:20: ”Det är värt att lägga märke till att denne den störste av alla förkunnare predikade från hus till hus och inte gjorde sina besök till enbart tillfällen av sällskaplig samvaro.” (Word Pictures in the New Testament, 1930, bd III, s. 349, 350) Abiel Abbot Livermore skrev följande om Paulus ord i Apg 20:20: ”Han var inte nöjd med att bara hålla offentliga tal ... utan han ägnade sig nitiskt åt sitt stora arbete under mer privata former, från hus till hus, och han bar bokstavligt talat hem himlens sanning till efesiernas härd och hjärta.” (The Acts of the Apostles With a Commentary, 1844, s. 270; läs mer om återgivningen av det grekiska uttrycket kat’ oikous [ordagrant ”efter hus”, ”husvis”] i studienoten till Apg 5:42.)

i olika hem: Eller ”från hus till hus”. Detta är en återgivning av det grekiska uttrycket kat’ oikon, som ordagrant betyder ”[hus] efter hus (husvis)”. I uttrycket ingår prepositionen katạ, som kan användas distributivt. Under den här speciella tiden träffades lärjungarna och åt tillsammans hos olika troende som bodde i eller i närheten av Jerusalem. (Se studienoter till Apg 5:42; 20:20.)

Jehova: I tillgängliga grekiska handskrifter står det här ”Herren” (grekiska: ho ... Kỵrios). Men som det förklaras i Tillägg C finns det flera skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Apg 2:47.)