Lukasevangeliet 21:1–38
Fotnoter
Studienoter
bidragsbössorna: Se studienot till Mk 12:41.
bidragsbössorna: Enligt forntida judiska källor kallades de här bidragsbössorna för ”trumpeter”. Det var en anspelning på formen på bössorna, som tydligtvis hade en liten öppning upptill och var vidare nertill. I dem lade man bidrag som skulle gå till olika slags offer. Samma grekiska ord som används här återfinns i Joh 8:20, där det återges med ”skattkammaren” (studienot), som tydligtvis låg på det område som kallades kvinnornas förgård. (Se studienot till Mt 27:6 och Tillägg B11.) Enligt rabbinska källor fanns det 13 bidragsbössor som var placerade utmed muren i den här förgården. I templet fanns det troligtvis en större skattkammare där man förvarade bidragen som samlades in från bidragsbössorna.
fattig: Det grekiska ord som används här, penichrọs, kan beteckna någon som inte kan täcka sina basbehov eller som kämpar hårt för sitt uppehälle. Det här är enda gången i de kristna grekiska skrifterna som detta ord förekommer.
två små mynt: Ordagrant ”två lepta”. Här används pluralformen av det grekiska ordet leptọn, som betyder ”något litet och tunt”. Myntet lepton motsvarade 1/128 av en denar och var tydligtvis det minsta koppar- eller bronsmyntet som användes i Israel. (Se Ordförklaringar under ”Lepton” och Tillägg B14.)
två små mynt: Ordagrant ”två lepta”. Här används pluralformen av det grekiska ordet leptọn, som betyder ”något litet och tunt”. Myntet lepton motsvarade 1/128 av en denar och var tydligtvis det minsta koppar- eller bronsmyntet som användes i Israel. (Se Ordförklaringar under ”Lepton” och Tillägg B14.)
allt hon hade att leva av: Som det framkommer i studienoten till Lu 21:2 lade änkan ”två lepta” i bidragsbössan, och det motsvarade 1/64 av en dagslön. Myntet lepton var det minsta mynt som användes i Israel på den tiden. Enligt Mt 10:29 kunde man köpa två sparvar för ett assarion (dvs. åtta lepta). Sparven var den billigaste av alla fåglar som man kunde köpa för att äta. Man blev knappast mätt på en enda sparv, och änkans två mynt räckte bara till en halv sparv.
här ska man inte lämna sten på sten: Jesus profetia fick en anmärkningsvärd uppfyllelse år 70 v.t. när romarna ödelade Jerusalem och templet. Bortsett från några delar av muren jämnades staden med marken.
inte ska lämna sten på sten: Se studienot till Mt 24:2.
Jag är Messias: Eller ”Jag är han”, dvs. Messias, den Smorde. (Jämför parallellskildringen i Mt 24:5.)
Jag är Messias: Se studienot till Mk 13:6.
slutet: Eller ”det definitiva slutet”. Det grekiska ord som används här (tẹlos) skiljer sig från det grekiska ord som återges med ”avslutning” (syntẹleia) i Mt 24:3. (Se studienot till Mt 24:3 och Ordförklaringar under ”Avslutningen på världsordningen”.)
oroligheter: Eller ”uppror”, ”upplopp”. Det grekiska ordet akatastasịa har grundbetydelsen oregerlighet, men det kan också syfta på motstånd mot myndigheter, uppror och politiska oroligheter. I 2Kor 6:5 har det här ordet återgetts med ”upplopp” och beskriver det våldsamma motstånd som Paulus mötte.
slutet: Eller ”det definitiva slutet”. (Se studienot till Mt 24:6.)
nation: Det grekiska ordet ẹthnos har en bred innebörd och kan syfta på människor som bor inom ett visst politiskt eller geografiskt område, t.ex. ett land, men det kan också syfta på en etnisk grupp. (Se studienot till Mt 24:14.)
vända sig: Eller ”resa sig”, ”uppväckas”. Det grekiska ordet förmedlar här tanken på att ”gå emot i fientlighet” och kan också återges med ”rusta sig till strid”, ”gå ut i krig”.
Nation: Se studienot till Mt 24:7.
vända sig: Se studienot till Mt 24:7.
epidemier: Eller ”utbredda sjukdomar”, ”pest”. Av de tre evangelieskribenterna som återger Jesus stora profetia om avslutningen på världsordningen är det bara Lukas som nämner den här detaljen i det sammansatta tecknet. (Mt 24:3, 7; Mk 13:4, 8; Lu 21:7) De tre skildringarna kompletterar varandra. Det grekiska ordet för ”epidemi” förekommer bara här och i Apg 24:5. Där används det bildligt om en person som var ”en plåga”, en pest, en samhällsfara, en som orsakade problem.
Skrämmande händelser ska inträffa: Eller ”Man ska mötas av skräcksyner”. Ordet ”skräcksyner” kommer från det grekiska ordet fobẹo, som betyder ”frukta”, ”vara rädd för”. Det här är enda gången detta ord förekommer i de kristna grekiska skrifterna.
ord: Eller ”ett kraftfullt tal”. Ordagrant ”en mun”. Här används det grekiska ordet stọma synonymt med tal eller talförmåga.
ska inte ens ett hårstrå på era huvuden gå förlorat: Jesus använder en hyperbol för att försäkra sina efterföljare om att de ska bli beskyddade trots att de blir ”hatade av alla”. (Lu 21:17) Sammanhanget visar att Jesus i första hand syftade på skydd mot andlig eller evig skada och inte på skydd mot alla fysiska skador. (Lu 21:16) Jesus lärjungar räknar därför inte med att bli mirakulöst räddade från att bli misshandlade eller rentav dödade. Men de kan vara säkra på att Jehova har kraft att uppväcka dem från döden. (Mt 10:39) I den grekiska texten används två negationer tillsammans med verbet, och det visar hur pålitligt Jesus löfte är. En liknande tanke finns i det Jesus sa till sina lärjungar om den stora omtanke Gud har om dem: ”På er har han till och med räknat alla huvudhåren.” (Lu 12:7; se studienot till Mt 10:30.)
till och med räknat alla huvudhåren: Det sägs att en människa i genomsnitt har över 100 000 hårstrån på huvudet. Jehova känner oss in i minsta detalj, och det visar att han verkligen är intresserad av varje enskild efterföljare till Kristus.
uthållighet: Det grekiska substantivet hypomonẹ̄ används i Bibeln för att beteckna uthållighet som kännetecknas av mod, ståndaktighet eller tålamod. Sådan uthållighet gör att man inte förlorar hoppet när man ställs inför hinder eller utsätts för förföljelse, prövningar eller frestelser. Det besläktade verbet hypomẹnō, som ofta återges med ”hålla ut”, betyder ordagrant ”förbli under”. Det används ofta i bemärkelsen ”stanna i stället för att fly”, ”stå fast”, ”hålla stånd”, ”vara ståndaktig”. (Mt 10:22; Rom 12:12; Jak 5:11)
rädda livet på er: Eller ”vinna era liv (själar)”. Det grekiska ordet psychẹ̄ har i tidigare utgåvor av Nya världens översättning återgetts med ”själ”. Innebörden i ordet avgörs utifrån sammanhanget. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.) Det avser ofta en persons liv, antingen här och nu eller i framtiden. I det här sammanhanget skulle det kunna återges med ”ert framtida liv” eller ”ert verkliga liv”.
staden: Ordagrant ”hon”. I det här sammanhanget är Jerusalem femininum, medan det i andra sammanhang är neutrum.
Judeen: Dvs. den romerska provinsen Judeen.
till bergen: Enligt historikern Eusebios, som levde på 300-talet, flydde kristna i Judeen och Jerusalem över Jordanfloden till Pella, en stad i bergstrakten i Dekapolis. (Se Tillägg B10.)
dagar då rättvisa ska skipas: Eller ”dagar av hämnd”, dvs. Guds hämnd och dom. Vid ett tidigare tillfälle, i synagogan i Nasaret, citerade Jesus delar av Jesajas profetia (Jes 61:1, 2) och tillämpade det på sig själv, men det sägs inte att han citerade den del som gällde ”en hämndens dag från vår Gud”. (Lu 4:16–21) Men nu talar Jesus om ”en hämndens dag” när han förutsäger att Jerusalem ska omringas av arméer. Guds hämnd ingår i det som står skrivet i de hebreiska skrifterna. Det grekiska ord som här har återgetts med ”rättvisa ska skipas” förekommer också i Septuaginta i 5Mo 32:35; Jer 46:10 (26:10, LXX); och Hos 9:7. I de verserna har det motsvarande hebreiska uttrycket återgetts med ”hämnd” eller ”räkenskap”.
nationernas bestämda tidsperiod: Eller ”hedningarnas tider”. Det grekiska ordet kairọs (här står ordet i plural och återges med ”bestämda tidsperiod”) kan avse en viss tidpunkt, en bestämd eller fastställd tidsperiod eller en tidsperiod som kännetecknas av vissa utmärkande drag. (Mt 13:30; 21:34; Mk 11:13) Det används om den fastställda tiden för Jesus att börja sin tjänst (Mk 1:15) och den fastställda tiden för honom att dö (Mt 26:18). Ordet kairọs används också om framtida tidpunkter eller tidsperioder i Guds anordning eller tidsschema, särskilt i samband med Kristus närvaro och hans rike. (Apg 1:7; 1Th 5:1) Med tanke på hur ordet kairọs används i bibeltexten syftar uttrycket ”nationernas bestämda tidsperiod” tydligtvis inte på något vagt eller obestämt, utan på en bestämd tidsperiod som har en början och ett slut. Ordet ”nationernas”, eller ”hedningarnas”, är en översättning av pluralformen av det grekiska ordet ẹthnos, som i Bibeln särskilt används om de icke-judiska nationerna.
världen: Eller ”den bebodda jorden”. Det grekiska ord som har översatts med ”världen” (oikoumẹnē) avser den värld vi människor lever i. (Lu 4:5; Apg 17:31; Rom 10:18; Upp 12:9; 16:14)
se: Det grekiska verb som har återgetts med ”se” kan också användas bildligt i betydelsen ”uppfatta”, ”förstå”. (Ef 1:18, fotnot)
Människosonen: Detta uttryck förekommer omkring 80 gånger i evangelierna. Jesus använde det om sig själv, tydligen för att betona att han verkligen var en människa, född av en kvinna, samt att han motsvarade Adam och hade kraft att återköpa mänskligheten från synd och död. (Rom 5:12, 14, 15) Uttrycket identifierade också Jesus som Messias, eller Kristus. (Dan 7:13, 14; se Ordförklaringar.)
himlens moln: Moln brukar skymma sikten, inte göra det lättare att se. Men även om något inte är synligt kan man uppfatta det med förståndet. (Apg 1:9)
se: Se studienot till Mt 24:30.
Människosonen: Se studienot till Mt 8:20.
i ett moln: Se studienot till Mt 24:30.
liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.
en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)
Himmel och jord ska försvinna: Se studienot till Mt 24:35.
mina ord ska absolut inte försvinna: Se studienot till Mt 24:35.
mina ord ska absolut inte försvinna: I den grekiska texten används två negationer tillsammans med verbet, något som kraftfullt understryker att en tanke förkastas. Här framhävs alltså på ett levande sätt hur bestående Jesus ord är.
Himmel och jord ska försvinna: Andra bibelställen visar att himlen och jorden ska bestå för evigt. (1Mo 9:16; Ps 104:5; Pre 1:4) Så Jesus ord här kan vara en hyperbol som betyder: Även om det omöjliga skulle inträffa och himlen och jorden faktiskt försvann, så skulle Jesus ord ändå uppfyllas. (Jämför Mt 5:18.) Men himlen och jorden kan också syfta på den symboliska himlen och jorden som kallas ”den tidigare himlen och den tidigare jorden” i Upp 21:1.
bestå: Eller ”stå”. De ord i Bibeln som är översatta med ”stå” eller ”bestå” används ibland för att visa att en person eller grupp är godkänd eller beskyddas av någon som har myndighet. (Ps 1:5; 5:5; Lu 1:19) I till exempel Upp 7:9, 15 sägs det att ”en stor skara ... stod inför tronen och inför lammet”, något som visar att Gud och Jesus godkänner dem.
Media
Enligt rabbinska källor fanns det 13 bidragsbössor, eller shōfạr-kistor, i det tempel som Herodes lät uppföra. Det hebreiska ordet shōfạr betyder ”bagghorn”, vilket tyder på att åtminstone den övre delen av bidragsbössorna kan ha varit formad som öppningen på ett horn eller en trumpet. De som hörde Jesus fördöma människor som bildligt talat blåste i trumpet när de gav gåvor till de fattiga kan ha tänkt på ljudet som uppstod när man lade mynt i dessa trumpetformade bidragsbössor. (Mt 6:2) De två små mynt som änkan gav i bidrag kanske inte lät så mycket när de föll till botten, men Jesus visade att Jehova värderade både änkan och hennes gåva högt.
Dessa stenar ligger vid den södra delen av Västmuren, och man tror att de är lämningar av byggnadsverk som fanns på tempelberget under första århundradet. De har lämnats här som en sorglig påminnelse om den ödeläggelse som Jerusalem och templet drabbades av när staden föll för romarna.
Fotot till vänster visar en triumfbåge som finns på Forum Romanum i Italien. Triumfbågen uppfördes till minne av den romerske fältherren Titus erövring av Jerusalem och Judeen 70 v.t. I juni 71 v.t. firade Titus och hans far, kejsar Vespasianus, den här segern i romarrikets huvudstad. Titus blev kejsare efter Vespasianus år 79 v.t. Två år senare dog han plötsligt, och kort därefter byggdes Titusbågen till hans ära. På reliefer på insidan av Titusbågen avbildas Titus triumftåg. Från början var dessa reliefer målade i klara färger. På ena sidan (1) ser man romerska soldater som bär bort heliga föremål från templet i Jerusalem. Man ser tydligt den sjuarmade ljusstaken och bordet med skådebröden, och ovanpå det ligger de heliga trumpeterna. På andra sidan (2) ser man segerherren Titus som står i en vagn som dras av fyra hästar. Relieferna är exempel på illustrationer som aposteln Paulus använde i två av sina brev. (2Kor 2:14; Kol 2:15) De som fick breven av Paulus kände utan tvivel till de romerska triumftågen. På den tiden var det den romerske kejsaren eller hans familj som gav tillåtelse till sådana offentliga firanden. Jesus hade förutsagt att Jerusalem skulle erövras och att invånarna skulle föras i fångenskap, och Titusbågen bekräftar att den förutsägelsen gick i uppfyllelse. (Lu 21:24)
Jesus förutsade att invånarna i Jerusalem och Judeen skulle ”falla för svärdet”. (Lu 21:24) Det 2 000 år gamla svärd som visas på fotot tillhörde förmodligen en fotsoldat i den romerska trupp som var stationerad i Jerusalem år 66 v.t., när upproret mot Rom bröt ut. Svärdet är ca 60 cm långt och låg fortfarande kvar i resterna av sin läderskida när det hittades. Fyndet gjordes nyligen (rapporterades 2011) under utgrävningarna av en dräneringskanal mellan Davidsstaden och den arkeologiska trädgård som är iordningställd nära Västmuren i Jerusalem. Invånarna i Jerusalem använde tydligtvis kanalen som ett gömställe under den stormiga tiden innan Jerusalem ödelades år 70.
När Jesus uttalade sin stora profetia om vad som skulle hända Jerusalem och templet förutsade han att invånarna i Judeen skulle ”föras bort som fångar till alla nationer”. (Lu 21:21, 24) Myntet på bilden är en tydlig påminnelse om att Jesus ord uppfylldes. Sådana mynt till minne av erövringen av Judeen började präglas år 71 v.t. Den ena sidan av myntet visar en bild av Titus, son till kejsar Vespasianus. Det var Titus som fullbordade erövringen av Judeen som Vespasianus hade påbörjat. På den andra sidan visas ett palmträd. Till vänster om trädet står en tillfångatagen och bakbunden judeisk man, och till höger sitter en sörjande judeisk kvinna. Inskriften lyder: ”IVDAEA CAPTA”, som betyder ”Judeen i fångenskap”.