KAPITEL 25

Går det att vara lycklig i en enföräldersfamilj?

”De som bor med två föräldrar kan ha eget rum och köpa nya kläder. Men jag har inget eget rum, och jag får nästan aldrig de kläder jag vill ha. Mamma säger att hon inte har råd. När hon arbetar måste jag hjälpa till med så mycket hemma att jag känner mig som en slav – det känns som om jag går miste om en del av min barndom.” – Shalonda, 13.

DET allra bästa är naturligtvis ett hem med två kärleksfulla föräldrar. En pappa och en mamma som lever tillsammans kan vanligtvis ge mer vägledning, skydd och stöd. ”Två klarar  sig bättre än en”, säger Bibeln, ”eftersom de tillsammans kan arbeta effektivare.” (Predikaren 4:9, Today’s English Version)

Ändå skulle man nog kunna säga att tvåföräldersfamiljen som sådan är en utrotningshotad art. I USA kommer mer än hälften av alla barn att leva i en enföräldersfamilj någon gång innan de fyller 18 år, och i Sverige är förhållandena ungefär desamma.

Men en del ungdomar som lever i enföräldersfamiljer skäms över sin situation, trots att den är så vanlig. Andra känner att de har svårt att klara av den press och de problem som de utsätts för. Om du lever i en enföräldersfamilj, vilka påfrestningar upplever du då? Skriv ner vilket problem som bekymrar dig mest.

․․․․․

Är ditt liv dömt att misslyckas bara för att du inte kan få båda dina föräldrars kärlek och omsorg varje dag? Absolut inte! Mycket beror på hur du betraktar din situation. I Ordspråksboken 15:15 sägs det: ”Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett glatt hjärta har ständigt fest.” (Svenska Folkbibeln) Som det här ordspråket visar beror vår sinnesstämning ofta mer på vår inställning än på våra omständigheter. Vad kan du då själv göra för att ha ”ett glatt hjärta” trots din situation?

Bekämpa negativa känslor

Försök först och främst att inte låta andras negativa kommentarer göra dig alltför ledsen. En del lärare har till exempel varit mycket okänsliga mot elever som bor med bara en förälder. Så fort en sådan elev har uppfört sig illa har vissa menat att det beror på en dålig hemmiljö. Men fråga dig själv: Känner de som säger så verkligen mig och min familj?  Eller upprepar de bara vad de har hört andra säga om enföräldersfamiljer?

Det kan vara bra att tänka på att uttrycket ”den faderlöse” förekommer många gånger i Bibeln men att det inte en enda gång används på ett nedvärderande sätt. I nästan alla sådana verser framgår det att Jehova verkligen bryr sig om barn som växer upp med bara en förälder. *

En del som menar väl kan å andra sidan vara överdrivet försiktiga när de pratar med dig. De kanske undviker att använda ord som ”pappa”, ”äktenskap”, ”skilsmässa” eller ”döden” för att de är rädda att du skall bli sårad eller generad. Tycker du att det är jobbigt att bli behandlad så? I så fall kan du på ett vänligt sätt visa dem att de inte behöver vara oroliga. Tony, som är 14 år, har aldrig känt sin riktiga pappa. Han säger att han ibland märker att andra biter sig i tungan för att inte säga vissa ord. Men då brukar han själv använda just de orden. ”Jag vill att de skall veta att jag inte skäms för min situation”, säger han.

Tänk inte ”om bara ...”

Självklart är det helt naturligt att du är ledsen och känner en viss saknad om dina föräldrar har skilt sig eller om en av dem har dött. Trots det måste du så småningom acceptera din situation. Bibeln ger rådet: ”Säg inte: ’Hur kommer det sig att de gångna dagarna var bättre än dessa?’” (Predikaren 7:10) Trettonåriga Sara, vars föräldrar skilde sig när hon var 10 år, ger det här förslaget: ”Gå inte och grubbla över hur din situation skulle vara ’om  bara’ det eller det inte hade hänt. Tro inte heller att de problem du har beror på att du bor med bara en förälder eller att de som bor med båda sina föräldrar har ett problemfritt liv.” Det här är ett bra råd. Det är ju faktiskt så att inte ens ”idealfamiljer” är befriade från problem.

Varför inte försöka se din familj som roddare i en roddbåt? Det idealiska vore ju att alla roddare var med i båten. Men i en enföräldersfamilj saknas en, och de andra måste arbeta lite hårdare. Betyder det att familjen kommer att misslyckas? Nej! Så länge alla i båten samarbetar kommer den att röra sig framåt och nå sitt mål.

Tar du din del av ansvaret?

Vad kan du göra för att se till att du tar din del av ansvaret, precis som de andra i familjen gör? Här är tre förslag.

 Var ekonomisk. Pengar är ett stort bekymmer i de flesta enföräldersfamiljer. Vad kan du göra för att underlätta situationen? Tony, som nämndes tidigare, säger: ”Många i min skola kräver att deras föräldrar skall köpa märkesskor och märkeskläder åt dem. De skulle inte visa sig i skolan annars. Jag har inte de senaste märkeskläderna, men jag har rena och snygga kläder, och jag är rädd om det jag har. Mamma gör så gott hon kan, och jag vill inte göra det svårare för henne.” Med lite ansträngning kanske du kan ta efter aposteln Paulus, som sade: ”Jag har lärt mig att vara nöjd, vilka omständigheter jag än befinner mig i.” (Filipperna 4:11, 12, fotnoten)

Man kan också vara ekonomisk genom att inte vara slarvig eller slösaktig. (Johannes 6:12) En tonåring som heter Rodney säger: ”Jag försöker vara försiktig, så att jag inte slår sönder eller slarvar bort saker där hemma, för det kostar ju pengar att laga eller ersätta saker. Jag stänger av elektriska apparater som inte används och släcker lampor som inte behöver lysa. Det hjälper till att hålla elkostnaderna nere.”

Ta initiativ. Många ensamstående föräldrar har svårt att sätta upp regler och se till att de följs. De drar sig också för att be barnen hjälpa till hemma. Varför det? En del känner att de måste kompensera den andra förälderns frånvaro genom att göra livet lätt för barnen. De kanske tänker: ”Jag vill inte att mina barn skall gå miste om att få ha roligt.”

 Det kan givetvis vara frestande att utnyttja de skuldkänslor som en förälder kan ha. Men om du gör det ökar du bara din förälders börda i stället för att göra den lättare. Så varför inte ta initiativet till att hjälpa till? Tänk på vad Tony gör för sin mamma. Han säger: ”Mamma jobbar på ett sjukhus, och hennes arbetskläder måste vara välpressade. Så jag stryker dem åt henne.” Vissa tycker kanske att killar inte skall behöva göra sådant. Men Tony säger: ”Eftersom det underlättar för mamma, så gör jag det.”

Visa tacksamhet. Förutom att ge praktisk hjälp kan du uppmuntra din förälder mycket genom att visa hur tacksam du är mot honom eller henne. En ensamstående förälder skriver: ”Jag har märkt att ofta när jag kommer hem och  känner mig nere eller är lättirriterad efter en ovanligt tuff dag på jobbet, visar det sig att min dotter just den dagen har bestämt sig för att duka och börja göra i ordning maten.” Hon fortsätter: ”Min son håller om mig och kramar mig.” Hur påverkas hon av sådana omtänksamma handlingar? ”Jag blir på mycket bättre humör”, berättar hon.

Skriv ner vilken av de här tre punkterna som du behöver arbeta mest på. ․․․․․

Om du lever i en enföräldersfamilj har du en speciell möjlighet att utveckla sådana egenskaper som medkänsla, osjälviskhet och pålitlighet. Dessutom sade Jesus: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Så om du ger av dig själv genom att hjälpa din ensamstående förälder kan du bli mycket lycklig.

Ibland kommer du naturligtvis att önska att du fick bo tillsammans med båda dina föräldrar. Men du kan lära dig att göra det bästa av situationen. En tjej som heter Nia upptäckte just det. Hon säger: ”När pappa hade dött sade någon till mig att ’livet blir vad man gör det till’, och de orden har jag aldrig glömt. De påminde mig om att jag inte måste vara ett offer för omständigheterna.” Du kan försöka tänka likadant. Kom ihåg att det inte är dina omständigheter som gör dig lycklig eller olycklig. Det är hur du betraktar dem – och hur du hanterar dem.

LÄS MER OM DET HÄR ÄMNET I KAPITEL 4 I BAND 1

[Fotnot]

NYCKELSKRIFTSTÄLLE

”Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.” (Filipperna 2:4, Bibel 2000)

TIPS

Om du känner att du har fått mer ansvar än du klarar av kan du taktfullt föreslå din förälder att pröva följande:

● Gör upp en lista över de uppgifter i hemmet som var och en i familjen ansvarar för att sköta.

● Fördela om uppgifterna när det behövs.

VISSTE DU ... ?

Att du tar på dig ansvar i hemmet kan hjälpa dig att mogna fortare än ungdomar som bor med båda föräldrarna, eftersom de ofta inte behöver ta så stort ansvar.

HANDLINGSPLAN!

Jag skall bekämpa negativa känslor genom att ․․․․․

Om några är överdrivet försiktiga när jag är med skall jag säga: ․․․․․

Frågor om det här ämnet som jag vill ställa till min mamma eller pappa: ․․․․․

VAD ANSER DU?

● Vad kan det bero på att vissa har förutfattade meningar om barn till ensamstående föräldrar?

● Varför kan din förälder ha svårt för att be dig hjälpa till med olika uppgifter hemma?

● Hur kan du visa att du är tacksam mot din förälder?

[Infälld text på sidan 211]

”Sedan mina föräldrar skildes har min mamma och jag verkligen kunnat prata med varandra. Vi har kommit varandra väldigt nära.” – Melanie

[Bild på sidorna 210, 211]

I en enföräldersfamilj saknas en ”roddare” – de andra måste därför arbeta lite hårdare, men de kan lyckas om de samarbetar