Apostlagärningarna beskriver hur den kristna församlingen grundades till följd av den heliga andens verksamhet. Lukas fortsätter skildringen där hans evangelium slutar. I Apostlagärningarna skildrar Lukas viktiga händelser som inträffade från år 33 och fram till omkring år 61 v.t., dvs. en period på 28 år. De 12 första kapitlen handlar till största delen om Petrus verksamhet och de 16 sista kapitlen om Paulus verksamhet.

Lukas riktade både sitt evangelium och Apostlagärningarna till Theofilos. (Lu 1:3, 4; Apg 1:1) Theofilos var tydligtvis kristen, för det sägs att han redan hade blivit ”muntligt undervisad” om Jesus Kristus och hans tjänst. (Lu 1:4; se studienot till Lu 1:3.)

I Apostlagärningarna berättas det att det var i Antiokia i Syrien ”som Gud såg till att lärjungarna började kallas kristna”. (Apg 11:26)

Det verkar som att Lukas blev kristen någon gång efter år 33 v.t. Han var inte en av apostlarna, men han samarbetade med dem. Aposteln Paulus nämner Lukas vid namn tre gånger. Under några år var Lukas en följeslagare till Paulus, som kallade honom ”vår älskade Lukas, läkaren”. (Kol 4:14; 2Ti 4:11; Flm 24)

Apostlagärningarna nämner omkring 100 personer vid namn. Boken omtalar också omkring 100 geografiska platser (bland annat områden, provinser, städer och öar) i Medelhavsområdet. Arkeologiska fynd styrker Lukas skildring. Under utgrävningar i Efesos har man till exempel hittat Artemistemplet och den forntida teater där efesierna ställde till med upplopp på grund av Paulus predikande. (Apg 19:27–41) Man har hittat inskrifter som bekräftar att det var riktigt av Lukas att använda den grekiska titel som har återgetts med ”stadens styresmän” om ämbetsmännen i Thessalonike. (Apg 17:6, 8) Två inskrifter från Malta, en på latin och en på grekiska, visar att det även var korrekt av Lukas att använda det grekiska uttryck som har återgetts med ”den främste mannen” om Publius. (Apg 28:7) Man har dessutom hittat en inskrift som visar att det var korrekt av Lukas att omnämna Gallio som ”prokonsul i Akaja”. (Apg 18:12)

I likhet med evangelierna bekräftar Apostlagärningarna att de hebreiska skrifterna är äkta och inspirerade av Gud. Petrus citerar till exempel två profetior som kung David skrev ner och som uppfylldes på förrädaren Judas. (Apg 1:16, 20; Ps 69:25; 109:8) Och Petrus sa till de förvånade människor som hade samlats på pingstdagen att det som de fick se var en uppfyllelse av Joels profetia. (Apg 2:16–21; Joel 2:28–32) Händelser som finns nedtecknade i Apostlagärningarna visar också att Filippus, Jakob och Paulus grundade sin undervisning på de hebreiska skrifterna. (Apg 8:28–35; 15:15–18; 26:22; 28:23, 25–27)