Mantan äter genom att ta in en blandning av havsvatten och plankton i munnen när den simmar. Blandningen träffar ett filter, som gör att planktonen studsar ner i mantans svalg och kan sväljas ner som mat. Vattnet fortsätter vidare genom filtret och spolas ut genom mantans gälar. Men mantan kan fånga upp plankton som är mycket mindre än öppningarna i filtret. Enligt vetenskapsjournalisten Ed Yong är det här ”något som borde vara omöjligt”.

 Intressanta fakta: Filtreringssystemet ser ut som fem bågar, som påminner om en dubbelsidig kam. En del av tänderna, eller flikarna, på kammen är vinklade framåt och andra bakåt. De här flikarna separerar havsvattnet och tvingar en del av det att flöda ovanför flikarna och en del mellan flikarna så att det bildas små virvlar.

 När plankton och andra matpartiklar träffar framkanten av flikarna så fångas de upp av det snabbare vattenflödet ovanför flikarna och hamnar i mantans svalg och kan sväljas. Även plankton som är så små att de skulle kunna slinka igenom filtret förs vidare till svalget tack vare att virvlarna ökar hastigheten på planktonen och tvingar in dem i vattenflödet. Det här filtreringssystemet gör att mantan kan få i sig partiklar som annars skulle ha passerat igenom öppningarna mellan flikarna och tillbaka ut i havet.

 Mantans system för att filtrera mat är dessutom självrengörande och täpps inte till, oavsett hur snabbt mantan simmar eller hur mycket plankton det finns i vattnet.

 Forskare hoppas kunna använda principen i mantans filtreringssystem för att utveckla filter som kan rena avloppsvatten och avlägsna skadliga mikroplastpartiklar.

 Vad tror du? Har mantans filtreringssystem kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?