Jehova är den ende sanne Guden och den som har skapat allt. (Uppenbarelseboken 4:11) Profeterna Abraham och Mose tillbad Jehova, och det gjorde Jesus också. (1 Moseboken 24:27; 2 Moseboken 15:1, 2; Johannes 20:17) Jehova är Gud ”över hela jorden”, och inte bara över judarna. (Psalm 47:2 [vers 3, Bibel 2000])

 Vi kan läsa i Bibeln att Guds egennamn är Jehova. (2 Moseboken 3:15; Psalm 83:18 [vers 19, Bibel 2000]) Namnet kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”bli”, och många forskare menar att namnet betyder ”han orsakar att någon (något) blir”. Det passar Jehova, eftersom han kan göra allt han föresatt sig. (Jesaja 55:10, 11) Bibeln hjälper oss att förstå hur Jehova är som person och framför allt hur otroligt kärleksfull han är. (2 Moseboken 34:5–7; Lukas 6:35; 1 Johannes 4:8)

 På hebreiska skrivs Guds namn med fyra bokstäver, יהוה (JHVH), även känt som tetragrammet. På svenska är det vanligt att man använder formen Jehova. Man vet inte exakt hur Guds namn uttalades på fornhebreiska. Men formen Jehova, med olika stavningar, har en lång historia både på svenska och på andra språk. På engelska förekom det redan 1530 i en bibelöversättning av William Tyndale. a Flera svenska bibelöversättningar har också använt formen Jehova i bibeltexten, till exempel Helge Åkesons översättning från 1911. b

Varför vet man inte hur Guds namn uttalades på fornhebreiska?

 Det bibelhebreiska alfabetet bestod uteslutande av konsonanter. Och en hebreisktalande läsare kunde lätt avgöra vilka vokaler som skulle användas. Men när de hebreiska skrifterna (Gamla testamentet) var färdiga, blev en del judar vidskepliga och började tro att det var fel att uttala Guds namn. När de högläste skrifterna och stötte på Guds namn, ersatte de det med titlar som ”Herren” eller ”Gud”. Det här sättet att läsa blev allmänt accepterat, och med tiden föll det ursprungliga uttalet i glömska. c

 En del anser att Guds namn bör uttalas ”Jahvé”, men det finns även andra alternativ. I en av Dödahavsrullarna som innehåller delar av en grekisk översättning av Tredje Moseboken återges Guds namn med Iao. Tidiga grekiska skribenter använde sig även av formerna Iae, Iabẹ och Iaouẹ. Men vi kan ändå inte vara helt säkra på hur namnet uttalades på fornhebreiska. d

Missuppfattningar om Guds namn i Bibeln

 Missuppfattning: Guds namn borde inte finnas med i Bibeln, eftersom man inte vet hur det uttalades på hebreiska.

 Fakta: Det resonemanget förutsätter att Gud tycker att alla ska uttala hans namn likadant, oavsett vilket språk de talar. Men personer som talar olika språk har ända sedan Bibelns tid uttalat namn på olika sätt.

 Ett exempel är namnet på en israelitisk domare som på svenska kallas Josua. När de första kristna pratade om honom sa de hebreisktalande förmodligen Jehōshụa‛, medan de grekisktalande sa Iesous. I den grekiska delen av Bibeln används den grekiska formen av hans namn. Det visar att de första kristna inte krånglade till det. De använde den form av namnet som var vanlig på deras språk. (Apostlagärningarna 7:45; Hebréerna 4:8)

 Samma princip gäller när man översätter Guds namn. Det viktigaste är att Guds namn finns med i Bibeln, inte att det uttalas exakt som på fornhebreiska.