Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Om Kingsley kan, så kan jag!”

”Om Kingsley kan, så kan jag!”

KINGSLEY får en klapp på axeln och sätter i gång med sin bibelläsning. Det är hans premiär i teokratiska skolan. Han uttalar orden klart och tydligt och missar inte en enda stavelse. Men vänta lite! Varför tittar han inte ner i texten?

Kingsley bor på Sri Lanka och är blind. Han är också hörselskadad och behöver en rullstol för att ta sig fram. Hur kunde han lära känna Jehova och till och med gå med i teokratiska skolan? Låt mig berätta.

Redan första gången jag träffade Kingsley märkte jag hur mycket han längtade efter att förstå sanningarna i Bibeln. Flera vittnen hade redan studerat med honom, och hans exemplar av boken Kunskapen som leder till evigt liv i punktskrift var minst sagt välläst. * Jag frågade om han ville fortsätta studera, och det ville han gärna. Men det var två saker vi behövde ta hänsyn till.

För det första bodde Kingsley på ett hem för äldre och funktionshindrade, och ljudnivån där var ganska hög. Kingsley hörde inte så bra, så under studiet fick jag verkligen ta i när jag skulle prata. Det var nog ingen där som inte hörde när vi studerade!

För det andra kunde Kingsley inte ta in så mycket ny information åt gången. Så för att få ut så mycket som möjligt av studiet förberedde han sig väldigt noga. Han läste igenom materialet flera gånger, slog upp bibelställena i sin punktskriftsbibel och försökte sedan tyst för sig själv formulera svaren på frågorna. Det visade sig fungera väldigt bra. När vi sedan studerade satt han med benen i kors på en matta, trummade ivrigt med fingrarna i golvet och berättade med hög röst vad han hade lärt sig. Snart studerade vi två gånger i veckan – och två timmar varje gång!

EN FLITIG MÖTESBESÖKARE

Kingsley och Paul.

Kingsley ville jättegärna komma på mötena i Rikets sal, men det var inte så lätt alla gånger. Han behövde hjälp när han skulle ta sig från rullstolen till bilen och sedan från bilen till Rikets sal. Men flera i församlingen turades om att hjälpa till och gjorde det mer än gärna. Under mötena hade han en högtalare intill örat och kunde då lyssna uppmärksamt och till och med vara med och svara!

När vi hade studerat ett tag bestämde sig Kingsley för att skriva in sig i teokratiska skolan. Två veckor innan han skulle ha sin första bibelläsning frågade jag om han hade hunnit öva något. ”Ja”, svarade han nöjt, ”ungefär 30 gånger.” Jag berömde honom och frågade om jag fick lyssna på honom när han läste. Han slog upp sin bibel, satte fingrarna mot punktskriften och började läsa. Men så märkte jag att han inte följde med i texten med fingrarna som han brukade. Han hade lärt sig hela avsnittet utantill!

Jag blev helt tagen och sa med tårar i ögonen: ”Hur har du lyckats memorera alltihop? Du har ju bara övat 30 gånger.” Han sa: ”Nej, jag har övat 30 gånger om dagen.” I över en månad hade Kingsley suttit på sin matta och läst och läst, om och om igen, tills han kunde allt utantill.

Så kom dagen när han skulle ha sin bibelläsning i Rikets sal. När han var klar fick han en lång och varm applåd, och många rördes till tårar av hans insats. En syster som hade gått ur teokratiska skolan för att hon känt sig så nervös sa att hon ville vara med igen. Varför det? Hon sa: ”Om Kingsley kan, så kan jag!”

När Kingsley hade studerat i tre år överlämnade han sig åt Jehova och blev döpt den 6 september 2008. Han var trogen fram till sin död den 13 maj 2014 och såg fram emot att få fortsätta tjäna Jehova med nya krafter och perfekt hälsa i paradiset på jorden. (Jes. 35:5, 6) (Berättat av Paul McManus.)

^ § 4 Gavs ut 1995 men trycks inte längre.