En del menar att man inte kan berömma sina barn för mycket. Andra hävdar att ständigt beröm skämmer bort barnen och gör att de till slut tror att hela världen står i tacksamhetsskuld till dem.

Men förutom att fundera på hur mycket du berömmer ditt barn är det viktigt att fundera på vilket slags beröm du ger. Vilket slags beröm kommer att hjälpa ditt barn att utvecklas? Vilket slags beröm skulle kunna vara hämmande? Hur kan du berömma ditt barn på bästa sätt?

Det är skillnad på beröm och beröm. Tänk på följande.

Det är inte bra att berömma för mycket. En del föräldrar överöser sina barn med omotiverat beröm för att boosta deras självkänsla. Men barn är ”tillräckligt smarta för att genomskåda överdriften och sedan dra slutsatsen att du inte menar vad du säger”, enligt filosofie doktor David Walsh. ”De förstår att de inte har förtjänat ... [berömmet] och skulle kunna komma fram till att de inte kan lita på dig.” *

Det är bättre att berömma förmågor. Låt säga att din dotter har talang för att rita. Det är klart att du vill berömma henne för det, och det kommer att motivera henne att bli ännu bättre. Men det finns ett problem. Beröm som enbart fokuserar på talang kan få henne att tro att det bara är värt att satsa på sådant som hon har lätt för. Hon kanske rentav drar sig för att prova nya saker av rädsla för att misslyckas. Hon kanske tänker: ”Om jag måste anstränga mig så är det nog inte min grej. Det är ingen idé att ens försöka.”

Det är ännu bättre att berömma ansträngningar. Barn lär sig något mycket viktigt om de får beröm för sina ansträngningar och sin uthållighet snarare än för sina medfödda förmågor. De lär sig att det krävs både tålamod och hårt  jobb för att bli duktig på något. Och när de har förstått det ”lägger de ner den ansträngning som behövs för att uppnå önskat resultat”, står det i boken Letting Go With Love and Confidence. ”Även när de inte lyckas känner de sig inte som misslyckanden, utan som att de fortfarande håller på att lära sig.”

Beröm ansträngningen, inte bara talangen. Det kan vara bättre att säga ”Jag ser att du har ansträngt dig väldigt mycket med den här teckningen” än att säga ”Du är en naturbegåvning!” I båda fallen rör det sig om beröm, men det andra exemplet skulle kunna antyda att barnet bara kommer att bli bra på sådant hon har talang för.

När du berömmer ansträngningen lär du ditt barn att övning ger färdighet. Då kanske ditt barn känner sig tryggare i att ta sig an nya utmaningar. (Biblisk princip: Ordspråksboken 14:23)

Hjälp ditt barn att hantera misslyckanden. Även den bäste gör misstag, både en och två gånger. (Ordspråksboken 24:16) Men varje gång reser han sig igen, lär sig av misstaget och går vidare i livet. Hur kan du hjälpa ditt barn att utveckla samma målmedvetenhet?

Det är som sagt viktigt att fokusera på ansträngningen. Vi kan ta ett exempel. Ponera att du brukar säga till din dotter: ”Du är en riktig naturbegåvning på matte.” Men så får hon underkänt på ett matteprov. Hon skulle kunna tänka att hon har tappat stinget och att det inte är värt att försöka bli bättre.

Men när du fokuserar på ansträngningen lär hon sig att inte ge sig i första taget. Du kan hjälpa henne att inte se ett bakslag som en katastrof. I stället för att ge upp kan hon angripa problemet från ett annat håll eller helt enkelt anstränga sig mer. (Biblisk princip: Jakob 3:2)

Ge konstruktiv kritik. Negativ feedback som ges på rätt sätt är inte knäckande, utan gör att ett barn växer. Om ditt barn brukar få beröm blir han eller hon säkert mer mottaglig för hjälp att utvecklas. Barnets prestationer kommer då att vara något som både du och barnet kan känna er nöjda med. (Biblisk princip: Ordspråksboken 10:4)