”Jag blev uppfostrad som ateist”

PROFESSOR František Vyskočil vid Karlsuniversitetet i Prag är internationellt känd för sin forskning inom neurofysiologi. Tidigare var han ateist, men nu är han helt övertygad om att Gud finns. I en intervju med Vakna! förklarar han vad som fick honom att ändra uppfattning.

Hur såg du på religion innan du började ägna dig åt forskning?

Jag blev uppfostrad som ateist, och min far gjorde sig ofta lustig över prästerskapet. År 1963 tog jag en högskoleexamen i biologi och kemi. Under min skoltid trodde jag att evolutionsteorin förklarade livets mångfald.

Berätta lite om din vetenskapliga bakgrund.

Efter min doktorsexamen studerade jag kemiska och elektriska egenskaper hos synapser. Jag studerade också neuroner, membranpumpar, transplantation och sensibilisering. Många av resultaten har publicerats, och en del av artiklarna har blivit klassiker. Med tiden blev jag invald i en respekterad sammanslutning av vetenskapsmän i Tjeckien. Efter ”sammetsrevolutionen” i december 1989 blev jag professor vid Karlsuniversitetet och fick resa till väst för att träffa kolleger där, bland annat några nobelpristagare.

Tänkte du någonsin på Gud?

På sätt och vis, ja. Ibland undrade jag hur det kom sig att många högutbildade personer, till och med några av mina professorer, trodde på Gud, även om det inte var något de talade högt om under kommunistregimen. För mig var Gud bara ett mänskligt påfund. Jag upprördes också över de grymheter som utfördes i religionens namn.

Hur kom det sig att du ändrade syn på evolutionen?

Tvivlen började dyka upp när jag studerade synapser. Jag blev oerhört imponerad av komplexiteten hos dessa påstått enkla förbindelser mellan nervcellerna. Hur skulle synapserna och deras genetiska styrprogram kunna vara resultatet av en blind slump? frågade jag mig. Det verkade inte rimligt.

 Sedan var jag med på en föreläsning som hölls av en rysk forskare och professor i början på 70-talet. Han konstaterade att levande organismer inte kan vara ett resultat av slumpmässiga mutationer och naturligt urval. En av åhörarna frågade vad som då var förklaringen. Professorn tog upp en liten rysk bibel ur kavajfickan, höll upp den och sade: ”Läs Bibeln, särskilt skapelseberättelsen i Första Moseboken.”

En stund senare i lobbyn frågade jag professorn om han verkligen menade allvar. Kontentan av hans svar var: ”Enkla bakterier kan dela sig ungefär var 20:e minut och ha många hundra olika proteiner, som i sin tur består av 20 slags aminosyror arrangerade i kedjor på flera hundra. Om bakterier hade utvecklats genom en gynnsam mutation i sänder skulle det ha tagit mycket, mycket längre tid än de tre eller fyra miljarder år som många forskare menar att livet har funnits här på jorden.” Han tyckte att det som stod i Första Moseboken var en mycket rimligare förklaring.

Hur påverkades du av professorns kommentarer?

Hans tankar i kombination med mina egna gnagande tvivel fick mig att diskutera saken med flera religiösa kolleger och vänner, men de gav inte särskilt övertygande svar. Sedan talade jag med en farmakolog som var ett Jehovas vittne. Under tre års tid förklarade han Bibeln för mig och min fru, Ema. Det var främst två saker som gjorde intryck på oss. För det första har den traditionella ”kristendomen” inte mycket gemensamt med Bibeln. För det andra stämmer Bibeln faktiskt med sann vetenskap, trots att den inte är någon vetenskaplig lärobok.

Har dina nya uppfattningar hindrat din forskning?

Inte alls. Varje god vetenskapsman måste vara så objektiv som möjligt, oavsett personliga uppfattningar. Men tron har förändrat mig. I stället för att vara konkurrensinriktad och överdrivet självsäker och stolt över min vetenskapliga begåvning är jag nu tacksam mot Gud för de förmågor jag kan ha. Och i stället för att orättvist mena att slumpen ligger bakom den fantastiska formgivningen i naturen frågar jag mig nu, i likhet med många andra forskare: Hur har Gud konstruerat det här?

[Infälld text på sidan 9]

I likhet med många andra forskare frågar jag mig nu: Hur har Gud konstruerat det här?