Har du lagt märke till att man inom många religioner verkar vara mer intresserade av att tjäna pengar än av att ge människor andlig hjälp? De marknadsför och säljer varor och tjänster. Många av deras ledare tjänar stora pengar och lever i lyx. Vi kan ta några exempel:

• En granskning visade att en katolsk biskop under en period på 13 år använde pengar från kyrkan för att göra nästan 150 resor med privatflyg och omkring 200 resor med limousin. Han använde också en bra bit över fyra miljoner dollar för att renovera huset som kyrkan lät honom bo i.

• En predikant i ett afrikanskt land håller regelbundet gudstjänster med tiotusentals besökare. I hans stora kyrkokomplex säljer man alla tänkbara produkter – allt från ”mirakelolja” till handdukar och t-shirtar med en bild av honom på. De flesta besökarna är fattiga, men han är väldigt förmögen.

• Två av Kinas fyra heliga buddhistiska berg är registrerade som företag. Och det berömda Shaolintemplet är inblandat i många kommersiella projekt, och templets abbot går under smeknamnet ”vd-munken”.

• Andliga rådgivare blir allt vanligare i den amerikanska affärsvärlden. Enligt en rapport lånar de från gamla religiösa traditioner och skapar egna ”heliga” ritualer och erbjuder andra andliga tjänster åt sina kunder.

Hur känner du för religioner där allt handlar om pengar? Har du någon gång funderat på vad Gud tycker om människor som försöker bli rika på religiös verksamhet?

Gud godkänner inte att man blandar religion och kommersiell verksamhet. Bibeln visar att han längre tillbaka i historien fördömde präster som påstod sig representera honom men som tog ”betalt för att undervisa”. (Mika 3:11) Han fördömde att man girigt höll på med affärsverksamhet i templet och på så sätt gjorde den plats där man tillbad honom till ett ”tjuvnäste”. (Jeremia 7:11)

Jesus kände på liknande sätt avsky för dem som använde religion för att tjäna pengar. På hans tid drog de religiösa ledarna in pengar på de giriga män som de lät göra affärer inne på tempelområdet i Jerusalem. Där utnyttjade de uppriktiga människor som kom dit för att tillbe. Jesus kastade modigt ut de här oärliga försäljarna från tempelområdet och sa: ”Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!” (Johannes 2:14–16)

Här kommer ytterligare ett exempel som visar att Jesus hade samma syn som Gud på att blanda affärsverksamhet och religion. (Johannes 8:28, 29) Han tog aldrig betalt när han undervisade andra om Gud eller utförde underverk, som att ge mat åt hungriga, bota sjuka och uppväcka döda. Jesus utnyttjade aldrig sin tjänst för att bli rik. Han ägde inte ens ett eget hus. (Lukas 9:58)

Jesus sa till sina efterföljare att aldrig försöka tjäna pengar på sin religiösa verksamhet. Han sa: ”Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva.” (Matteus 10:8) De här tidiga lärjungarna, som senare började kallas kristna, följde Jesus anvisningar. Vi ska se några exempel på det.

• Aposteln Petrus, som följde med Jesus under hans tjänst, blev en gång erbjuden pengar av en man som hette Simon. Den här mannen försökte köpa en ställning som skulle ge honom makt och myndighet. Men Petrus sa rakt på sak: ”Må både du och ditt silver förgås för att du tror att du kan köpa Guds fria gåva för pengar.” (Apostlagärningarna 8:18–20)

• Aposteln Paulus var en välkänd resande tillsyningsman. År efter år arbetade han hårt för många kristna församlingar, men han försökte aldrig tjäna pengar på sin tjänst. Han och hans medarbetare var ”inte försäljare av Guds ord, som många är”. (2 Korinthierna 2:17) Tvärtom skrev han: ”Dag och natt arbetade vi för att inte bli en ekonomisk börda för någon av er medan vi predikade Guds goda nyheter för er.” (1 Thessalonikerna 2:9)

De här kristna under det första århundradet behövde naturligtvis pengar för att kunna genomföra sina omfattande predikokampanjer och ge materiell hjälp till behövande. Men de tog aldrig betalt för sina religiösa tjänster. Om andra ville ge ett bidrag kunde de göra det, men i så fall skulle de tänka på följande principer:

• 2 Korinthierna 8:12: ”Om villigheten finns där så uppskattas den efter vad man har, inte efter vad man inte har.”

  Poängen: En persons motiv är viktigare än storleken på gåvan.

• 2 Korinthierna 9:7: ”Var och en ska ge efter vad han har bestämt i sitt hjärta, inte motvilligt eller av tvång, för Gud älskar en glad givare.”

  Poängen: Gud vill inte att någon ska känna sig tvingad att ge. Han blir glad när någon väljer att ge av egen fri vilja.

Bibeln visar tydligt att Gud inte godkänner alla religioner eller sätt att tillbe. (Matteus 7:21–23) I en dramatisk profetia liknar Bibeln alla falska religiösa organisationer vid en prostituerad kvinna. Varför det? Därför att de samarbetar med de styrande för att tjäna pengar eller få andra fördelar, och de utnyttjar människor över hela världen. (Uppenbarelseboken 17:1–3; 18:3) Profetian visar sedan att Gud snart ska verkställa domen över all falsk religion. (Uppenbarelseboken 17:15–17; 18:7)

Fram till dess vill Gud inte att det onda som sker i den falska religionens namn ska vilseleda människor eller hindra dem från att söka sig till honom. (Matteus 24:11, 12) Han uppmanar ärliga människor att lära sig hur man tillber honom på rätt sätt och att ta avstånd från falsk religion. (2 Korinthierna 6:16, 17)