Psalmerna 141:1–10
En sång av David.
141 Jehova, jag ropar till dig.+
Kom fort och hjälp mig.+
Lyssna på mig när jag ropar till dig.+
2 Låt min bön vara som rökelse+ förberedd åt dig,+mina lyfta händer som kvällens sädesoffer.+
3 Jehova, sätt en vakt för min mun,en väktare för mina läppars dörr.+
4 Låt inte mitt hjärta bli frestat till något orätt,+till usla gärningar tillsammans med de onda.
Deras läckerheter vill jag inte njuta av.
5 Om den rättfärdige slår mig, är det av lojal kärlek,+tillrättavisar han mig, är det som olja på huvudet.+
Mitt huvud ska inte avvisa det.+
Jag ska fortsätta att be för dem under deras olyckor.
6 När deras domare har störtats ner för klippankommer folket att lyssna till mina ord, för de är välbehagliga.
7 Som när man plöjer och river upp jorden,så har våra ben spritts ut vid gravens* rand.
8 Men min blick är vänd mot dig, Jehova,+ min suveräne Herre.
Hos dig har jag sökt tillflykt.
Släck inte mitt liv.
9 Bevara mig från den fälla som de har lagt ut för mig,från de ondas snaror.
10 De onda ska fastna i sina egna nät,+medan jag går oskadd förbi.
Fotnoter
^ Eller ”Sheols”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.