botad: Ordagrant ”renad”. Här syftar det på att Naaman blev botad från spetälska. (2Ku 5:3–10, 14) Spetälska gjorde en människa ceremoniellt oren enligt Moses lag. (3Mo 13:1–59) I tidigare utgåvor av Nya världens översättning översatte man därför detta grekiska ord ordagrant, men i denna utgåva har man valt att översätta det enligt sammanhanget, och man har använt ord som ”botad” eller ”frisk”. (Mt 8:3; 10:8; Mk 1:40, 41)

låt oss rena oss från allt som förorenar: Det grekiska verb som här återgetts med ”rena” och andra besläktade ord har en bred betydelse. De här orden kan syfta på att vara fysiskt ren (Mt 23:25), ceremoniellt ren (Lu 2:22; 5:14; Joh 11:55) och ren från synder (2Pe 1:9) eller att ha ett rent sinne, hjärta eller samvete (1Ti 1:5; Tit 1:15; Heb 9:14). Verbet kan även användas om att bota sjukdomar och återges då med ”göra frisk”, ”bli frisk” och liknande. (Mt 8:2; 11:5; Mk 1:40–42; Lu 17:14; se studienot till Lu 4:27.) Här använder Paulus ordet i dess bredaste betydelse om att vara fysiskt, moraliskt och andligt ren.

kropp och sinne: Ordagrant ”kött och ande”. Det finns handlingar och vanor som kan förorena eller skada kroppen. Och om man går emot de moraliska normer och läror som finns i Bibeln förorenar man sinnet. Orden ”kropp och sinne” omfattar tillsammans allt det som berör den kristnes liv, både fysiskt och moraliskt.

med djup respekt för Gud bli allt heligare: I de kristna grekiska skrifterna betecknar de ord som återgetts med ”helig” och ”helighet” det att vara avskild för Guds tjänst. Här och i andra bibelverser innefattar orden också tanken på att ha ett rent uppförande. (Mk 6:20; 1Pe 1:15, 16) Det grekiska ord som återgetts med ”bli allt” står i en form som förmedlar tanken på att successivt föra något till fullbordan. Det visar att en person inte plötsligt blir helig. I stället finslipas de kristna hela tiden i takt med att de försöker komma närmare Guds fullkomliga normer. Det som motiverar dem är ”djup respekt för Gud”, en känsla som bottnar i djup kärlek och vördnad. (Ps 89:7)

Gör plats för oss i era hjärtan: Eller ”Öppna era hjärtan för oss”, ”Ta emot oss”. Det grekiska ordet (chōrẹō) betyder ordagrant ”ge rum för”, ”ge plats till”. Enligt en ordbok används det här i överförd betydelse om att ha ”ett öppet, eller stort, hjärta”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature)

talar mycket fritt och öppet: Eller ”talar med stor frimodighet”. Det grekiska ordet parrēsịa har grundbetydelsen ”frimodighet i tal”. (Se studienot till Apg 28:31.)

modigt: Eller ”frimodigt”. Det grekiska ordet parrēsịa har återgetts med ”frimodiga” i Apg 4:13. Det här substantivet och det besläktade verbet parrēsiạzomai, som ofta återges med ”tala modigt (med frimodighet)”, förekommer många gånger i Apostlagärningarna. Från början till slutet av Lukas skildring är det tydligt att mod var något som kännetecknade de första kristnas predikoarbete. (Apg 4:29, 31; 9:27, 28; 13:46; 14:3; 18:26; 19:8; 26:26)

eftersom Titus, min broder, inte var där kunde jag inte sluta oroa mig: Paulus skrev 1 Korinthierna medan han var i Efesos. Det brevet innehöll många allvarliga råd. Sedan skickade han Titus till Korinth för att hjälpa till med insamlingen till de behövande bröderna och systrarna i Judeen. (2Kor 8:1–6) Paulus hade hoppats på att senare möta upp Titus i Troas, men när han inte var där sa Paulus att han inte kunde sluta oroa sig. Paulus var kanske besviken över att han inte hade fått höra av Titus hur korinthierna hade reagerat på hans raka brev. Paulus berättade öppet om sina känslor för de kristna i Korinth och visade hur mycket han brydde sig om dem. Han gav sig sedan av ”till Makedonien”, där han träffade Titus och fick goda nyheter. Paulus blev glad och lättad när han fick höra att församlingen hade reagerat bra på hans råd. (2Kor 7:5–7; se studienot till 2Kor 7:5.)

vi: Eller ”våra kroppar”. Den grekiska texten använder ordet för ”kött” (sarx) vid den andra förekomsten av ordet ”vi” i den här versen.

vi fortsatte att utsättas för prövningar: Medan Paulus var i Efesos hade han skrivit sitt första inspirerade brev till församlingen i Korinth, och han hade även sänt Titus till Korinth för att han skulle hjälpa församlingen där. Paulus väntade sedan spänt på att få träffa Titus och få höra hur korinthierna hade reagerat, men det tog tid innan de träffades. I 2Kor 2:12, 13 säger Paulus att han inte kunde sluta oroa sig när han inte träffade Titus. (Se studienot till 2Kor 2:13.) Här i 2Kor 7:5 berättar han att oron växte av det intensiva motstånd han mötte när han kom till Makedonien. Paulus och hans medarbetare fick möta motstånd utifrån, hård förföljelse som hotade deras liv. (2Kor 1:8) Dessutom upplevde de bekymmer inifrån, dvs. bekymmer för församlingarna, däribland församlingen i Korinth. När Paulus äntligen träffade Titus och fick veta att korinthierna hade reagerat bra på hans brev blev han och hans medarbetare oerhört lättade, både fysiskt och känslomässigt. (2Kor 7:6)

under Kristus närvaro: Uttrycket ”närvaro” förekommer första gången i Mt 24:3, där några av Jesus lärjungar frågar honom om ”tecknet på ... [hans] närvaro”. Det syftar på Jesus Kristus närvaro som kung, som började samtidigt som de sista dagarna för den här världsordningen började, när han blev insatt som messiansk kung utan att människor kunde se det. Det grekiska ord som återgetts med ”närvaro” är parousịa. Även om många översättningar återger det med ”återkomst”, betyder det ordagrant ”det att vara bredvid”. Hans närvaro skulle sträcka sig över en period, inte bara vara en ankomst eller återkomst. Denna innebörd i ordet parousịa framgår av Mt 24:37–39, där ”Noas dagar ... före översvämningen” jämförs med ”Människosonens närvaro”. I Flp 2:12 används detta grekiska ord i frasen ”när jag var hos er” och ställs i kontrast till Paulus ”frånvaro”. (Se studienot till 1Kor 16:17.) Det Paulus säger visar alltså att Kristus smorda bröder och medarvingar, de som tillhör honom, skulle uppstå till liv i himlen någon gång efter det att Jesus hade blivit insatt som himmelsk kung i Guds rike.

besök: Ordagrant ”närvaro”. När Paulus här talar om sin medarbetare Titus besök använder han det grekiska ordet parousịa. Även om många översättningar återger parousịa med ”ankomst”, stöds tanken på en närvaro av Paulus sätt att använda ordet i Flp 2:12. Ordet ingår där i frasen ”när jag var hos er” och ställs i kontrast till Paulus ”frånvaro”. (Se studienot till 1Kor 15:23.)

uppriktigt bryr er om mig: I den här frasen ingår samma grekiska ord (zẹ̄los, ”nitälskan”, ”iver”) som i uttrycket ”en stark och uppriktig önskan” i 2Kor 7:11. Paulus använder pronomenet ”ni” och ”er” flera gånger, och en del forskare menar att det visar att han var övertygad om att korinthierna verkligen längtade efter honom och brydde sig om honom. Han kände samma omsorg om dem, och de var ledsna för den sorg de hade orsakat. Paulus blev glad och lättad när han fick veta hur korinthierna kände.

bedrövade på ett sätt som Gud vill: Dvs. en bedrövelse som fick korinthierna att ändra sinne. I sitt föregående brev hade Paulus tillrättavisat församlingen för att de tolererade att en man utövade sexuell omoral. (1Kor 5:1, 2, 13) Församlingen tog till sig av tillrättavisningen, och de fick en rätt syn på saken och slutade att se genom fingrarna med den här synden. Dessutom ångrade sig mannen i fråga djupt. (2Kor 2:6–8; 7:11) De kristna i Korinth var bedrövade ”på ett sätt som Gud vill” i den bemärkelsen att bedrövelsen fick dem att be Gud om förlåtelse och att rätta till sitt handlingssätt så att det stämde överens med Guds vilja. (Se studienot till 2Kor 7:10.)

Bedrövelse på ett sätt som Gud vill ... bli bedrövad på samma sätt som människor i världen: Paulus skiljer här mellan två olika slag av bedrövelse. ”Bedrövelse på ett sätt som Gud vill” leder till sinnesändring. Den här bedrövelsen är ett resultat av att en person börjar betrakta en orätt handling som en synd mot Gud, och det i sin tur får honom att be till Gud om förlåtelse och rätta till sitt handlingssätt. Det var en sådan bedrövelse som de kristna i Korinth kände, och tack vare det kunde de fortsätta på vägen till räddning. (2Kor 7:8, 9, 11; se studienot till 2Kor 7:9.) Men ”att bli bedrövad på samma sätt som människor i världen” kan däremot innebära att en person är ledsen för att han blir avslöjad eller drabbas av obehagliga konsekvenser. Men personen är inte uppriktigt ledsen över själva synden eller över att förhållandet till Gud har skadats. En sådan bedrövelse får honom inte att söka Guds förlåtelse, och till slut ”leder [den] till död”.

Bedrövelse på ett sätt som Gud vill ... bli bedrövad på samma sätt som människor i världen: Paulus skiljer här mellan två olika slag av bedrövelse. ”Bedrövelse på ett sätt som Gud vill” leder till sinnesändring. Den här bedrövelsen är ett resultat av att en person börjar betrakta en orätt handling som en synd mot Gud, och det i sin tur får honom att be till Gud om förlåtelse och rätta till sitt handlingssätt. Det var en sådan bedrövelse som de kristna i Korinth kände, och tack vare det kunde de fortsätta på vägen till räddning. (2Kor 7:8, 9, 11; se studienot till 2Kor 7:9.) Men ”att bli bedrövad på samma sätt som människor i världen” kan däremot innebära att en person är ledsen för att han blir avslöjad eller drabbas av obehagliga konsekvenser. Men personen är inte uppriktigt ledsen över själva synden eller över att förhållandet till Gud har skadats. En sådan bedrövelse får honom inte att söka Guds förlåtelse, och till slut ”leder [den] till död”.

sinnesändring: Det grekiska ordet metạnoia betecknar en förändring i tänkesätt, inställning eller inriktning. I det här sammanhanget innefattar sinnesändringen att en person vill reparera eller återställa sitt förhållande till Gud. En syndare som verkligen ändrar sinne ångrar det orätta han gjort och är besluten att inte upprepa sin synd. Han ändrar sitt handlingssätt. Paulus säger här att en sådan sinnesändring leder till räddning. (Se Ordförklaringar under ”Ånger”.)

bedrövade på ett sätt som Gud vill: Dvs. en bedrövelse som fick korinthierna att ändra sinne. I sitt föregående brev hade Paulus tillrättavisat församlingen för att de tolererade att en man utövade sexuell omoral. (1Kor 5:1, 2, 13) Församlingen tog till sig av tillrättavisningen, och de fick en rätt syn på saken och slutade att se genom fingrarna med den här synden. Dessutom ångrade sig mannen i fråga djupt. (2Kor 2:6–8; 7:11) De kristna i Korinth var bedrövade ”på ett sätt som Gud vill” i den bemärkelsen att bedrövelsen fick dem att be Gud om förlåtelse och att rätta till sitt handlingssätt så att det stämde överens med Guds vilja. (Se studienot till 2Kor 7:10.)

rena: Eller ”utan skuld”. Församlingen i Korinth hade följt den anvisning som Paulus gav i sitt föregående brev och avlägsnat en omoralisk man från församlingen. (1Kor 5:1–5, 13; se studienot till 2Kor 7:9.) Församlingen blev därför ren igen – den hade ingen skuld när det gällde det orätta som hänt. Men Paulus visste att de i fortsättningen behövde vara på sin vakt mot sexuell omoral för att den renheten skulle kunna bevaras. Han uppmanar dem till detta längre fram i sitt brev. (2Kor 12:20, 21)

bedrövade på ett sätt som Gud vill: Dvs. en bedrövelse som fick korinthierna att ändra sinne. I sitt föregående brev hade Paulus tillrättavisat församlingen för att de tolererade att en man utövade sexuell omoral. (1Kor 5:1, 2, 13) Församlingen tog till sig av tillrättavisningen, och de fick en rätt syn på saken och slutade att se genom fingrarna med den här synden. Dessutom ångrade sig mannen i fråga djupt. (2Kor 2:6–8; 7:11) De kristna i Korinth var bedrövade ”på ett sätt som Gud vill” i den bemärkelsen att bedrövelsen fick dem att be Gud om förlåtelse och att rätta till sitt handlingssätt så att det stämde överens med Guds vilja. (Se studienot till 2Kor 7:10.)

lydde: Det grekiska ord som här återgetts med ”lydde” är besläktat med verbet hypakouō, som ordagrant betyder ”höra under”, dvs. höra på ett undergivet sätt. Jesus var ett fullkomligt exempel på att lyda sin Far, och hans lydnad gör att många blir välsignade. (Rom 5:19) I detta sammanhang syftar det grekiska ordet på lydnad mot Guds utvalda representanter. Paulus berömmer här de kristna i Korinth för att de respektfullt hade följt den vägledning de fått av den besökande äldstebrodern, Titus. (2Kor 7:13–16)

att jag på alla sätt kan lita på er: Eller möjligen ”att jag kan vara vid gott mod på grund av er”. Paulus berömde församlingen i Korinth för att de respektfullt hade följt den vägledning som den besökande äldstebrodern, Titus, hade gett. (2Kor 7:13–15) Deras lydnad hade även en positiv inverkan på Paulus, som gladde sig över att han visste att han kunde lita på dem.