Första Moseboken 12:1–20
12 Jehova sa till Abram: ”Lämna ditt land och dina släktingar och din fars hus, och bege dig till det land som jag ska visa dig.+
2 Jag ska göra dig till en stor nation. Jag ska välsigna dig, och jag ska göra ditt namn stort. Du ska bli till välsignelse för andra.+
3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig, och jag ska förbanna den som nedkallar ont över dig,+ och alla släkter på jorden ska bli välsignade* genom dig.”+
4 Då gav sig Abram i väg, precis som Jehova hade sagt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Haran.+
5 Abram tog med sin hustru Saraj+ och sin brorson Lot+ och alla ägodelar som de hade samlat på sig+ och de tjänare som de hade skaffat sig i Haran, och de gav sig i väg mot Kanaan.+ När de kom fram till Kanaan
6 reste Abram genom landet ända till en plats som hette Sikem,+ nära Mores stora träd.+ På den tiden bodde kanaanéerna i landet.
7 Jehova visade sig för Abram och sa: ”Jag ska ge det här landet+ till dina efterkommande.”*+ Så Abram byggde ett altare där åt Jehova, som hade visat sig för honom.
8 Senare flyttade han därifrån till bergsområdet öster om Betel+ och slog upp sitt tält med Betel i väster och Aj+ i öster. Där byggde han ett altare åt Jehova+ och lovprisade Jehovas namn.+
9 Senare fortsatte Abram mot Negev+ och flyttade sitt läger från plats till plats.
10 Nu drabbades landet av svält, och Abram gav sig av mot Egypten för att bo där ett tag,*+ för svälten var svår.+
11 När han var på väg in i Egypten sa han till sin hustru Saraj: ”Snälla, lyssna på mig. Du är en vacker kvinna.+
12 När egyptierna får se dig och förstår att du är min hustru så dödar de säkert mig och låter dig leva.
13 Var snäll och säg att du är min syster, för då kommer det att gå mig väl tack vare dig, och mitt liv kommer att skonas.”*+
14 Så fort Abram kom till Egypten såg egyptierna att hans hustru var mycket vacker.
15 Även faraos furstar såg henne och prisade hennes skönhet inför farao, och så förde man henne till faraos hus.
16 Han behandlade Abram väl för hennes skull, och han gav honom får, nötboskap, åsnor, kameler och tjänare.+
17 Men Jehova lät svåra plågor drabba farao och hans hov på grund av Saraj, Abrams hustru.+
18 Då kallade farao på Abram och sa: ”Vad är det du har gjort mot mig? Varför sa du inte att hon är din hustru?
19 Varför sa du att hon är din syster?+ Jag tänkte precis göra henne till min hustru. Här är hon, ta henne och gå!”
20 Och farao gav order till sina män, och de skickade i väg Abram, hans hustru och allt han hade.+
Fotnoter
^ Eller ”ska välsigna sig”, ”ska skaffa sig en välsignelse”.
^ Eller ”din avkomma”.
^ Eller ”bo där som utlänning”.