Första Korinthierbrevet 8:1–13

8  När det gäller mat som varit offrad åt avgudar,+ så vet vi att alla har kunskap.+ Kunskap får stoltheten att jäsa, men kärlek bygger upp.+  Den som tror sig veta något, han vet ännu inte allt han borde veta.  Men den som älskar Gud, han är känd av honom.  När det gäller att äta mat som varit offrad åt avgudar, så vet vi att en avgud inte är någonting*+ och att det bara finns en enda Gud.+  För även om det finns så kallade gudar, i himlen och på jorden,+ ja, det finns många ”gudar” och många ”herrar”,  så finns det bara en Gud för oss,+ Fadern.+ Han är alltings ursprung, och vi lever för honom.+ Och det finns bara en Herre,+ Jesus Kristus. Genom honom existerar allt,+ och genom honom finns vi till.  Men alla har inte denna kunskap.+ Några som tidigare tillbad en avgud äter maten som om det var ett avgudaoffer,+ och deras samvete, som är svagt, blir plågat.+  Men det är inte maten som för oss närmare Gud.+ Vi förlorar ingenting på att inte äta, och vi vinner ingenting på att äta.+  Men se upp så att er valfrihet inte på något sätt blir en stötesten för dem som är svaga.+ 10  För om någon som är svag skulle se att du som har kunskap äter en måltid i ett avgudatempel, skulle då inte hans samvete kunna påverkas så att han börjar äta mat som varit offrad åt avgudar? 11  Din kunskap får alltså den som är svag att gå under, han som är din broder och som Kristus har dött för.+ 12  När ni syndar mot era bröder på det här sättet och sårar deras svaga samvete,+ då syndar ni mot Kristus. 13  Alltså: Om mat får min broder på fall ska jag aldrig någonsin äta kött igen. Jag vill inte bli orsak till att min broder snavar och faller.+

Fotnoter

Eller ”att ingen enda avgud i världen verkligen finns till”.

Studienoter

När det gäller att äta mat som varit offrad åt avgudar: Det grekiska uttryck som i den här versen har återgetts med ”mat som varit offrad åt avgudar” förekommer också i Apg 15:29, där det har återgetts med ”kött som är offrat åt avgudar”. Men det grekiska uttrycket har bred betydelse och kan antingen syfta på offerkött som faktiskt användes i en religiös ceremoni eller på offerkött som blev över. Här syftar Paulus på kött som blivit över och som såldes till allmänheten på torget. (1Kor 10:25) Det Paulus sa i 1 Korinthierna 8 och 10 och Romarna 14 betyder inte att han godkände att de kristna deltog i avgudadyrkan eller i en högtid tillägnad en avgud. Paulus blev i stället inspirerad att skriva att det vid en vanlig måltid var tillåtet att äta kött som hade sålts till allmänheten. Sådant kött var inte orent eller besudlat bara för att det hade kommit från ett avgudatempel. (Se studienoter till 1Kor 8:1; 10:25.)

Ni kan äta allt kött som säljs på torget: På ”torget” (grekiska: mạkellon) såldes i första hand kött och fisk, men även andra matvaror. Kött som blev över från tempel såldes ibland till personer som i sin tur sålde det på torget. Det köttet hade inte längre någon religiös innebörd, utan var lika bra som vilket annat kött som helst. De kristna behövde alltså inte se kött som kommit från något tempel som dåligt eller besudlat. Så länge blodet hade fått rinna av på rätt sätt kunde de köpa köttet. (Se studienoter till 1Kor 8:1, 4.)

När det gäller mat som varit offrad åt avgudar: Under det första århundradet v.t. frambar grekerna och romarna djuroffer till avgudar. Delar av djuret lades på altaret. En del gick till prästerna och en del till dem som offrade, så att de kunde använda köttet till en måltid eller fest. Men det som blev över av köttet såldes ofta ”på torget”. (1Kor 10:25) De kristna i Korinth hade skrivit till Paulus och frågat honom om man kunde äta sådant kött eller inte. (1Kor 7:1a) Paulus, som var inspirerad av helig ande, hjälpte dem att förstå att ”en avgud inte är någonting” för en mogen kristen. (1Kor 8:4) Men han avrådde dem ändå från att gå till ett avgudatempel för att äta kött. Om de åt i ett hedniskt tempel skulle det kunna misstolkas. Om någon som var andligt svag såg det skulle han kunna dra slutsatsen att den som åt där tillbad avguden. Det skulle kunna bli en stötesten för kristna som var andligt svaga och till och med kunna påverka dem så mycket att de började äta kött vid religiösa ceremonier tillägnade avgudar. (1Kor 5:9, 10; 8:9, 10) Det skulle vara i direkt strid med anvisningarna från den styrande kretsen i Apg 15:28, 29. (Se studienoter till 1Kor 8:4; 10:25.)

När det gäller att äta mat som varit offrad åt avgudar: Det grekiska uttryck som i den här versen har återgetts med ”mat som varit offrad åt avgudar” förekommer också i Apg 15:29, där det har återgetts med ”kött som är offrat åt avgudar”. Men det grekiska uttrycket har bred betydelse och kan antingen syfta på offerkött som faktiskt användes i en religiös ceremoni eller på offerkött som blev över. Här syftar Paulus på kött som blivit över och som såldes till allmänheten på torget. (1Kor 10:25) Det Paulus sa i 1 Korinthierna 8 och 10 och Romarna 14 betyder inte att han godkände att de kristna deltog i avgudadyrkan eller i en högtid tillägnad en avgud. Paulus blev i stället inspirerad att skriva att det vid en vanlig måltid var tillåtet att äta kött som hade sålts till allmänheten. Sådant kött var inte orent eller besudlat bara för att det hade kommit från ett avgudatempel. (Se studienoter till 1Kor 8:1; 10:25.)

Ni kan äta allt kött som säljs på torget: På ”torget” (grekiska: mạkellon) såldes i första hand kött och fisk, men även andra matvaror. Kött som blev över från tempel såldes ibland till personer som i sin tur sålde det på torget. Det köttet hade inte längre någon religiös innebörd, utan var lika bra som vilket annat kött som helst. De kristna behövde alltså inte se kött som kommit från något tempel som dåligt eller besudlat. Så länge blodet hade fått rinna av på rätt sätt kunde de köpa köttet. (Se studienoter till 1Kor 8:1, 4.)

När det gäller mat som varit offrad åt avgudar: Under det första århundradet v.t. frambar grekerna och romarna djuroffer till avgudar. Delar av djuret lades på altaret. En del gick till prästerna och en del till dem som offrade, så att de kunde använda köttet till en måltid eller fest. Men det som blev över av köttet såldes ofta ”på torget”. (1Kor 10:25) De kristna i Korinth hade skrivit till Paulus och frågat honom om man kunde äta sådant kött eller inte. (1Kor 7:1a) Paulus, som var inspirerad av helig ande, hjälpte dem att förstå att ”en avgud inte är någonting” för en mogen kristen. (1Kor 8:4) Men han avrådde dem ändå från att gå till ett avgudatempel för att äta kött. Om de åt i ett hedniskt tempel skulle det kunna misstolkas. Om någon som var andligt svag såg det skulle han kunna dra slutsatsen att den som åt där tillbad avguden. Det skulle kunna bli en stötesten för kristna som var andligt svaga och till och med kunna påverka dem så mycket att de började äta kött vid religiösa ceremonier tillägnade avgudar. (1Kor 5:9, 10; 8:9, 10) Det skulle vara i direkt strid med anvisningarna från den styrande kretsen i Apg 15:28, 29. (Se studienoter till 1Kor 8:4; 10:25.)

många ”gudar”: I de kristna grekiska skrifterna används samma grekiska ord för ”gud”, theọs (i singular, plural, maskulinum och femininum), oavsett om det syftar på hedniska gudar eller gudinnor eller den ende sanne Guden. (Apg 7:40; 14:11; 19:27, 37; Flp 3:19) Men för kristna finns det ”bara en Gud”, Jehova. Han är den Allsmäktige, Fadern, ”alltings ursprung”, och ”vi lever för honom”. (1Kor 8:6) Jehovas egennamn särskiljer honom från falska gudar. Han kräver med rätta fullständig hängivenhet. (2Mo 20:4, 5)

en Gud: Detta uttryck påminner om flera uttalanden i de hebreiska skrifterna som handlar om att Jehova är unik och den ende sanne Guden. Mose säger till exempel i 5Mo 6:4: ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” Och i 5Mo 32:39 citerar han Jehovas ord: ”Det finns inga andra gudar.” (Jes 43:10, 11; 44:6; 45:6; se studienot till Mk 12:29.)

Jehova, vår Gud, är en enda Jehova: Eller ”Jehova är vår Gud, Jehova är en”, ”Jehova är vår Gud, det finns en Jehova”. I den hebreiska texten till 5Mo 6:4, som citeras här, kan ordet ”en” betyda att någon är unik, ensam i sitt slag. Jehova är den ende sanne Guden, och inga falska gudar kan jämföras med honom. (2Sa 7:22; Ps 96:5; Jes 2:18–20) I 5 Moseboken påminde Mose israeliterna om att de bara skulle tillbe Jehova. De skulle inte ta efter folken runt omkring, som dyrkade flera gudar och gudinnor. Många trodde att en del gudar styrde naturkrafter. Andra gudar betraktades som en och samma gudom fast i olika gestalter. Det hebreiska ordet för ”en” kan också avse enhet och samstämmighet när det gäller avsikt och handling. Jehova är aldrig inkonsekvent eller nyckfull. Han är alltid lojal, pålitlig och ärlig. Delar av samtalet som finns nedskrivet i Mk 12:28–34 finns även i Mt 22:34–40, men det är bara Markus som tar med inledningen: ”Hör, Israel, Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” Budet om att älska Gud kommer efter det här uttalandet om att Jehova är en, vilket visar att Jehovas tjänare måste ha odelad kärlek till honom.

samvete: Se studienot till Rom 2:15.

svagt: Dvs. osäkert, otränat.

samvete: Det grekiska ordet syneidēsis är sammansatt av syn (med) och eidēsis (kunskap, vetande). Det betyder alltså ordagrant ”samvetande”, ”med-vetande”, ”det att veta med sig något”. Paulus förklarar här att även människor som inte känner till något om Guds lagar har ett samvete, dvs. förmågan att granska sig själv och bedöma sitt handlingssätt. Men för att kunna bedöma saker och ting på ett korrekt sätt behöver samvetet vara övat enligt Bibeln och lyhört för vad som är Guds vilja. Bibeln visar att inte alla har ett samvete som fungerar som det ska. Man kan ha ett svagt samvete (1Kor 8:12), ett brännmärkt samvete (1Ti 4:2) eller ett orent samvete (Tit 1:15). Paulus beskrev hur hans samvete fungerade när han sa: ”Mitt samvete bekräftar med hjälp av helig ande ...” (Rom 9:1) Paulus mål var att ”ha ett rent samvete inför Gud och människor”. (Apg 24:16)

Media